Jennys julkalender - den 7 december

Det finns berättelser som dröjer sig kvar. Som man kan läsa om och om igen. En sådan är Tove Janssons Det osynliga barnet.

Första gången den gavs ut var år 1962 och då i samlingen med samma namn. I dagarna har den getts ut på nytt. Det är Förlaget i samarbete med bland andra den globala hjälporganisationen Oxfam. Syftet är att stödja Oxfams arbete för utsatta flickor och kvinnor över hela världen, något du kan läsa mer om här:

Om specialutgåvan Det osynliga barnet

Det som är så bra med Det osynliga barnet är att den kan läsas av barn, av unga och av vuxna och varje gång man läser den ser man nya saker. Som idag när jag fastnade redan på första sidan:

"My har plockat pepparriskor igen, sa pappan. Förra året plockade hon flugsvampar.
Vi får hoppas att det blir kantareller nästa år, sa mamman. Eller åtminstone vinkremlor."

En så härlig kommentar! Är hon positiv eller kanske sarkastisk? Det får läsaren avgöra.

Det osynliga barnet är inte så lång och passar därför ypperligt att använda i undervisningen. Jag läser gärna högt men är man inte helt bekväm med det kan man ta hjälp av Tove Jansson själv. Det finns en ljudinspelning från 1985. Den ligger allra sist i detta inlägg. 

Vad kan man då göra med Det osynliga barnet om man vill använda den i sin undervisning? Man kan arbeta med frågor som:

1. Varför har Ninni blivit osynlig? 

2. Tooticki tar med sig Ninni till muminfamiljen. Varför just muminfamiljen? 

3. Ninni blev inte så bra behandlad av den elaka tanten? Hur vet man det?

4. Hos muminfamiljen börjar Ninni bli synlig igen. Hur kommer det sig? 

Eller frågor som:

1. Ninni är rädd för den elaka tanten. Vad tror du att barn är rädda för idag? 

2. Finns det något som du är rädd för? 

Eller så kan man passa på att arbeta med andra texter som handlar om barn som är rädda eller osynliga. En sådan berättelse är Den förskräckliga historien om Lilla Hon av Lena Ollmark och Per Gustavsson. En annan är romanen Främlingsleguanen av Martina Montelius. Vad skulle man hitta om man började jämföra dessa texter med varandra? Någon som vill prova?

Är det kanske vinnaren?

I år är jag Augustambassadör. Det är hedrande och riktigt, riktigt skoj. Jag får läsa alla de nominerade böckerna inom den kategori som jag bevakar. Då jag gärna läser barn- och ungdomslitteratur är det extra roligt att det just är denna kategori som jag får bevaka. 

De senaste veckorna har jag läst alla de sex nominerade böckerna inom kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok. Det handlar om:

Om dagen tar slut, Lisa Hyder och Per Gustavsson, Opal

Fågeln i mig flyger vart den vill, Sara Lundberg, Mirando Bok

Anrop från inre rymden, Elin Nilsson, Alfabeta

För att väcka hon som drömmer, Johanna Nilsson, Rabén & Sjögren

Den förskräckliga historien om Lilla Hon, Lena Ollmark och Per Gustavsson, Lilla Piratförlaget

Dumma teckning!, Johanna Thydell och Emma Adbåge, Alfabeta

Bland dessa sex har jag fått två favoriter. Ja, du läste rätt. TVÅ favoriter. De två som sticker ut mer än de andra, utifrån illustrationer, innehåll och språk är Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg och Den förskräckliga historien om Lilla Hon av Lena Ollmark och Per Gustavsson. Redan innan jag fick reda på att Den förskräckliga historien om Lilla Hon var nominerad hade jag den som en favorit. Jag läste den i samband med att den gavs ut och blev knockad. Vilken hemsk berättelse men samtidigt så fin. Och vilka hemska illustrationer men samtidigt så klockrena. Boken är en modern spökhistoria med existentiella frågor i centrum. Lilla Hon är utanför och mobbad. Om hon bara vågar ta sig upp på vinden där det spökar ska hon får vara med och leka med de andra barnen. Hoppet är det sista som överger en människa och även Lilla Hon. Trots sin rädsla klättrar hon upp på vinden och väl där blir hon inlåst. Så "snälla" är hennes klasskompisar!

Fågeln i mig flyger vart den vill var en ny bekantskap. Jag hade inte läst den innan och inte heller hört talas om den. När jag började läsa var jag fast. Här är det historia och skildringen av en ung flickas passion för konsten som är i fokus Det är också en skildring av ett samhälle där kvinnan skulle sköta hemmets sysslor och där mannen var den som bestämde. Det är en skildring av kärlek och sorg men också om hopp och förtvivlan. Illustrationer och text samspelar och skapar magi. Riktigt spännande är det att boken handlar om en kvinna som levt i Sverige, konstnärinnan Berta Hansson. Bilderboken bygger alltså på en verklig person och det tror jag gör att den tilltalar både äldre och yngre läsare. 

Den 27 november är det dags för Augustgalan i Stockholm och då får vi veta vilken bok det är som vinner kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok 2017. Spännande ska det bli!