Undersökningen Unga berättar. En studie av ungas syn på läsning och bibliotek publicerades igår. Den är skriven av Åse Hedemark och utgiven av Svensk Biblioteksförening.
Unga berättar är en mycket intressant läsning för alla som arbetar på bibliotek och i skola. Om man inte har tid att läsa den kommer här en kort sammanfattning (med fokus på resultatet som rör skola).
I undersökningen har 92 ungdomar födda år 2001 eller 2002 deltagit. De bor alla i något av länen Västra Götaland, Stockholm, Västernorrland och Uppsala. Intressant är att en majoritet av de intervjuade förknippar läsning med en tryckt bok och med skönlitteratur (s 12). Intressant är också att ungdomarna gör en tydlig skillnad mellan det de läser på fritiden och det de läser i skolan (s 15). Att läsa i skolan ses som något tråkigt och påtvingat (s 16).
Om ungdomarna själva får välja böcker handlar det ofta om:
- fantasy,
- dystopier,
- science fiction,
- klassiker,
- självbiografier
- verklighetsbaserade böcker (s 16)
När ungdomarna läser på sin fritid är det för att bli underhållna och roade men också få ta del av andras perspektiv. Det kan också handla om att få känna igen sig, bli speglad eller bli känslomässigt berörd (s 19 och 22). Någon läser för att öka sitt ordförråd och bli allmänbildad (s 22).
Film visar sig vara en ingång till läsning. När ungdomar har sett en film som är baserad på en bok vill de ofta läsa boken (s 23).
Intressant är att ungdomarna upplever att lärare och bibliotekarier generellt sett INTE kan ge bra boktips (s 30). Men det finns undantag. De kan ibland vända sig till en lärare eller bibliotekarie och då är det någon som de har förtroende för.
Intressant är också att familjens läsvanor är relevanta för huruvida ungdomarna själva läser (s 36).
Intressant är också att familjens läsvanor är relevanta för huruvida ungdomarna själva läser (s 36).
Tittar man på skolans läsning kan man se att ungdomarna ser likheter mellan den skönlitterära läsningen och sakprosaläsningen. I båda fallen läser de för att hitta svar och information (s 39). Läsningen blir instrumentell och funktionell (s 64). Det lustfyllda, som finns i fritidsläsningen, finns inte med i skolsammanhang. Många av ungdomarna utvecklar strategier för att "slippa" läsa i skolan (s 40). Det kan innebära att de hoppar över långa partier i boken de har framför sig och istället går direkt till den sida där svaret på frågan finns. Det kan också innebära att de läser andras recensioner och sedan sätter samman dem till en egen recension.
***
När jag läser Unga berättar är det många tankar som dyker upp i mitt huvud. Hur kan jag som lärare hjälpa eleverna utveckla en mer positiv syn på skönlitterär läsning i skolan? Vad kan jag göra för att minska steget mellan fritidsläsningen och skolläsningen? Vilket utbud ska jag låta mina elever få ta del av? Varför har ungdomar så lågt förtroende för lärare och bibliotekarier när det gäller att få tips på böcker? Hur kommer jag bort från den instrumentella och funktionella läsningen?
Vilka tankar få du av sammanfattningen ovan eller av undersökningen? Dela gärna med dig!
