Varför avsluta med samtal i mindre grupp?

Många av er som följt mina inlägg vet att jag gillar Aidan Chambers modell för boksamtal.  När det var dags att avsluta vår gemensamma läsning med Johan Unenges serieroman Mitt extra liv valde jag och skolans bibliotekarie därför att använda just Chambers modell. Det är en modell som är mycket enkel att använda och det är en modell som utgår från elevernas tankar och erfarenheter. Är det så att du är intresserad av att läsa in dig på modellen kan du alltid läsa i Aidan Chambers böcker men du kan också läsa om den i boken Mötet med texten. Inkluderande läsundervisning (s 37-55). I den beskriver jag hur jag konkret arbetar med modellen. 

Idag var det då dags för eleverna att ha sina samtal i mindre grupp. Jag hade 7-8 elever/grupp och höll på lite kortare tid än vanligt (40 minuter). Det var många intressanta tankar som eleverna lyfte fram och det allra bästa var att de kunde hjälpa varandra fylla i alla frågetecken och oklarheter. Med sig hade de sina läsprotokoll som de fyllt i för hand. Ett av protokollen ser ut så här:

Efter att eleverna fyllt på med alla sina tankar på tavlan och kopplat samman det som hörde ihop med vartannat såg klassrumstavlan ut så här:

Precis som vanligt fick också mina elever utvärdera samtalsmodellen. De fick sätta in den på en skala mellan 1 och 5. Riktigt roligt var det att 79 % av dem gav modellen en 4:a eller 5:a och lägger jag till de elever som gav modellen en 3:a blev procentsatsen 93 %. Det eleverna gillar med modellen är att de får hjälp att tolka och förstå intrigen och det som huvudpersonen är med om. Alla deras frågetecken blir uträtade. De tycker också om att de får höra hur andra har tolkat de händelser som äger rum då det ger dem nya perspektiv på handlingen. 

Dagens samtal handlade mycket om romanens slut, om att läsa mellan raderna och hur man kan se på Abdis och Mattias relation samt relationen mellan Alva och Mattias. 

Gemensam läsning, då är alla med på tåget!

 ”…och så slutar serieromanen Mitt extra liv.”

Jag har precis läst de sista sidorna högt för mina elever. Det blir dags för att arbeta med frågorna till det sista lässtoppet. Som vanligt skriver eleverna på sina Chromebook i det dokument som de döpt till "Berättelser som förändrar". De funderar över:

Lässtopp 6 sidan 291:

1. Slutade boken som du trodde?

2. Hade boken kunnat sluta på något annat sätt? Hur i så fall? Förklara.

3. Påminde boken om något annat du har läst eller sett eller kanske själv varit med om? Berätta.

Även om boken nu är färdigläst är inte vårt arbete färdigt. Vi ska fortsätta och vi gör det genom boksamtal enligt Aidan Chambers modell. Eleverna har under vår gemensamma läsning fått ut post it-lappar som de kunnat stoppa in i boken på de ställen där det funnits saker som de reagerat på. De har också haft läsprotokoll som de successivt kunnat fylla i.

På onsdag nästa vecka kommer våra samtal att äga rum. De genomförs i mindre grupp (8 elever i varje) och varje grupp har ungefär 45 minuter till sitt förfogande.

Redan nu har jag kunnat ta del av elevernas tankar om boken. Jag har allas läsloggar i Drive och kan där läsa om spirande kärlek, hur det känns i kroppen när man bli kär, hur svårt det är att veta vad som är rätt eller fel och hur eleverna själva skulle ha gjort om de varit i Mattias kläder. Det ska därför bli riktigt spännande att få vara en del i de kommande boksamtalen. Vad är det för saker de kommer att lyfta? Vad är det de gillar eller kanske ogillar? Vilka frågetecken finns och har de hittat några mönster eller kopplingar?

Som vanligt blir utgångspunkten för samtalen just elevernas tankar. Det är deras läsning som är i fokus. De ska få dela med sig av den men också ta del av de andras läsning. Joseph Conrad lär ha sagt att läsaren skriver halva boken. Undrar hur elevernas "skrivande" av Mitt extra liv ser ut. På onsdag vet jag!

Gemensam romanläsning i Svenska 1

Tillsammans med skolans bibliotekarie arbetar jag just nu med ett läsprojekt i kursen Svenska 1. Vi genomför det i en Byggetta som består enbart av grabbar. I det här inlägget kommer jag att beskriva vår arbetsgång och dela med mig av en del frågor och material. 

Läsprojektet är en del av skolans arbete med Läsrörelsens Berättelser som förändrar.  Om Berättelser som förändrar har jag tidigare skrivit ett par inlägg och du får gärna läsa vidare i dem för att få mer information:

http://jennypawendes.blogspot.se/2016/09/bokmassan-2016-med-boktips.html

http://jennypawendes.blogspot.se/2017/01/ar-du-en-empatisk-varldsmedborgare.html

Under vårterminens början planerade bibliotekarien och jag läsprojektet. Vi enades om att vi skulle använda en serieroman, då det var en helt ny typ av text för mina elever. Vi bestämde också att vi skulle arbeta med högläsning, lässtopp och med diskussionsfrågor. Romanen vi valde var denna:

Vad har vi då gjort? Vi inledde första lektionen med att gå igenom varför vi skulle läsa romanen, vem författaren var och hur vår gemensamma läsning och vårt arbete med romanen skulle gå till. Efter vår introduktion kan man säga att flera av eleverna var måttligt roade. De fick alla skriva en första reflektion kring sina förväntningar och så här kunde det stå:

"Det kommer att vara långtråkigt och ointressant för jag läser inte böcker."

"Jag har inga förväntningar."

"Det verkar vara en bok som är långtråkig, för den är tjock och inget kul kommer att hända på länge."

Någon visade ett visst intresse och skrev så här:

"Jag tror att boken kommer att vara intressant och bra."

Efter en sådan uppstart skulle man kunna tänka att fortsättningen blev lika uppgiven men icke. Kommande lektion inledde jag med högläsning och grabbarna satt knäpptysta under min läsning. De hade boken framför sig och följde med i den. De hade också fått ut ett antal tomma post it-lappar och på dessa kunde de skriva upp sådant de reagerade på under min läsning. De hade också kommande lässtoppsfrågor framför sig. 

När jag läst de första 59 sidorna fick de besvara frågorna som tagits fram och här är frågorna:

Som du ser är den sista frågan (fråga 6) kopplad till sådant eleverna själva reagerat på under min högläsning. Det som de skrivit upp på sina post it-lappar kunde de alltså lägga in under denna punkt.

När alla skrivit klart var det dags för första diskussionsfrågorna och de genomfördes i grupper om tre.

Eleverna var mycket aktiva under gruppdiskussionerna. Någon i gruppen skrev korta anteckningar och när vi sedan återsamlades i helklass fick vi ta del av de olika gruppernas åsikter. Det visade sig inte vara helt lätt att besvara frågorna. Ofta kunde man se frågan ur flera olika perspektiv.

Än en gång fick eleverna reflektera över romanen och den gemensamma läsningen och till vår glädje visade sig de flesta av eleverna tycka att romanen och den gemensamma läsningen och bearbetningen var positiv. De skrev exempelvis så här:

"Boken vara vara bra när vi nu kommit in en bit i den. Den verkar bli bättre och bättre."

"Jag tycker att texten är väldigt bra skriven och det ska bli intressant att få fortsätta följa huvudpersonen och hans upplevelser."

"Boken verkar bli bättre och bättre ju längre in i den man kommer."

"Jag tycker att boken har varit bra."

Kommande lektion var det dags för högläsning igen och denna gång valde vi att dela klassen i två grupper, där jag läste för ena halvan och bibliotekarien för andra. Även denna gång fungerade högläsningen mycket bra. Om eleverna hade velat läsa på egen hand fanns det möjlighet till det men alla ville lyssna på högläsningen. Precis som vid förra tillfället hade eleverna post it-lappar framför sig så att de kunde skriva upp sådant de reagerade på. De hade också frågorna till lässtoppet på sina bänkar. 

Efter högläsningen fick de besvara frågorna till lässtopp 2:

När vi nu under vecka 9 träffar eleverna igen är det fortsatt arbete med romanen som gäller. Vi kommer att läsa vidare, ha lässtopp och diskussionsfrågor. 

Du kanske undrar kring det här med högläsningen. Jag har valt att låta alla läsning genomföras under lektionstid. Jag har också valt att högläsa hela romanen. Det för att alla ska läsa i samma takt. Detta upplägg passar mig och den grupp där läsprojektet genomförs. Med detta inte sagt att det passar alla andra. 

Bra att veta är att mina pass är ca 1,5 timme långa. Jag hinner läsa (ca 30 minuter), eleverna hinner skriva ner sina svar (kanske 15-20 minuter) och ibland hinner vi också med gruppdiskussionerna (30 minuter). Under läsprojektet är det endast romanen vi arbetar med på svensklektionerna.  

Jag skulle gärna ta del av hur ni arbetar med gemensam läsning och med läsprojekt. Lämna gärna kommentarer här på bloggen.

Är du en empatisk världsmedborgare?

Berättelser finns med mig överallt. Inte bara i form av böcker, även om jag allt som oftast kånkar runt på minst en, utan också som en ständig osynlig följeslagare i mitt medvetande. Under några dagar i förra veckan var jag i London. När jag kom med tåget från flygplatsen och hoppade av vid Tower Gateway var det första jag såg floden Themsen och Tower Bridge. Direkt var jag i Sharon J. Boltons deckarserie om kriminalaren Lacey Flint. Efter några svåra mordutredningar tar Lacey Flint plats vid flodpolisen och Themsen blir en del av hennes liv. Hur kan Lacey ens vilja simma i detta vatten?, tänker jag när jag ser floden framför mig. Och var någonstans hittade hon liken? Visst var det längs med Themsen? En mängd frågor pockar på uppmärksamhet medan jag passerar över bron.

När jag vid ett senare tillfälle åker förbi stationen Paddington hamnar jag direkt i filmen med samma namn och inser att det är precis här som björnen får just sitt namn. Paddington blir Paddington. Vid besöket på Natural History Museum letar jag febrilt efter den stora sal där samma björn blir jagad av en ond kvinna. En kvinna som inget hellre vill än att göra Paddington till ännu ett av museets uppstoppade djur.

Under ett restaurangbesök gör sig Charles Dickens påmind samtidigt som jag får flashbacks från Selmas saga (2016 års julkalender). Och vid en morgonjogg längs Themsen hamnar jag i Ian Flemmings agent-värld med James Bond i huvudrollen.

Så ser min vardag ut. Överallt finns berättelserna med mig. För många är det dock inte så. Att läsa och låta sig bli en del av en intrig, en karaktär eller kanske en miljö kräver träning och är inget som kommer per automatik. Det handlar om att kunna leva sig in i men också förflytta sig i tid och miljö. Martha Nussbaum, amerikansk filosof, talar om den empatiska världsmedborgaren (1997) och menar att det är en person som har ett kritisk tänkande, som har kunskap om andra och som besitter en narrativ fantasi d.v.s. kan byta perspektiv och leva sig in i andras liv. Genom litteraturen kan vi få möjlighet att utveckla den narrativa fantasin och som lärare tänker jag att det blir en av de saker som jag måste försöka ge mina elever, möjligheten att få leva sig in i andra människors liv.

Då jag idag var på Läsrörelsens uppstartskonferens av projektet Berättelser som förändrar fick jag lyssna på Ann Boglind och hon lyfte också fram litteraturens kraft. Hon menar att vi behöver ge tid för gemensam läsning och efterföljande samtal. En modell som hon nämnde under sin presentation var Aidan Chambers och de som läst andra inlägg på min blogg eller kanske rent av min bok Mötet med texten. Inkluderande läsundervisning vet att det är en modell som jag gärna använder. De fyra övergripande rubrikerna – Gillar, Ogillar, Frågetecken och Mönster – kan bli utgångspunkt för många spännande och utvecklande diskussioner.  Dessa diskussioner tänker jag kan vara en del i skapandet av empatiska världsmedborgare.

Att låta eleverna utveckla den narrativa fantasin kräver träning och tid till träning är något som jag försöker skapa i min undervisning. När jag nu tillsammans med eleverna på Bygg- och anläggningsprogrammet går in i projektet Berättelser som förändrar ges många möjligheter till träning. Kanske är det så att några av eleverna utvecklas till att bli empatiska världsmedborgare. Vi får väl helt enkelt se tiden an!

Bokmässan 2016 med boktips!

Vilken mässa det var! Så bra! Det var en mässa som gav tid till möten, samtal och diskussioner. Och givetvis också en mässa där läsningen och boken var i fokus. Hem kom jag med en väska full av böcker och jag tänker inledningsvis tipsa om en del av mina skatter. 

Starten på höstterminen har för mig och mina klasser inneburit en hel del läsande om krig och flykt. Jag har tidigare nämnt Olivia Bergdahls Hjälten Josef Schultz på fotografiet. Grattis förresten Olivia Bergdahl till Sveriges Radios novellpris 2016 för just denna novell. Jag har också använt Karolina Ramqvists Den fria rörligheten, även den en radionovell. På Bokmässan fick jag tag i Novellix nya noveller på temat flykt. De är fyra till antalet och jag tänker att de skulle vara intressanta att använda i undervisningen. Paralleller kan göras till den period i Sveriges historia då många emigrerade till Amerika. Tänk att läsa Utvandrarna parallellt med dessa noveller. Kanske får det blir ett kommande arbetsområde?! Förutom novellerna fick jag tag i Tommy Wieringas Det här är namnen, en roman om flykt. Nu ska det läsas som aldrig förr.

En annan trend som blev synlig när jag träffade på några ungdomsförfattare var fascinationen och kopplingen till det övernaturliga och magiska. Med mig hem fick jag 3 ungdomsromaner av 3 kvinnor varav 2 debutanter. Det kändes bra, inte minst efter att ha läst Kulturnyheternas mörka bild av vad vi läser i svensk skola - manliga författare med manliga huvudpersoner.  De tre romanerna var Vattnet drar av Madeleine Bäck, Middagsmörker av Charlotte Cederlund och Naondel av Maria Turtschaninoff. Undrar om jag kan få ledigt en vecka för att få tid att läsa?!

På mässan såg jag också en hel del andra mycket bra ungdomsböcker och en del av dem har jag redan läst. Jag tänker exempelvis på Ann-Helen Laestadius helt suveräna Tio över ett men också på Wolfgang Herrndorfs Tschick. Båda är måste-läsning! För att få inspiration till att läsa kan du lyssna på senaste avsnittet av Wendespodden, avsnitt 9. Där tipsar jag bland annat om Tio över ett.

När jag var på mässan passade jag också på att få mer information om den Läsdelegation som regeringen tillsatt. Ordförande är Katti Hoflin och delegationen ska bland annat:

• kartlägga och följa utvecklingen på området samt säkerställa att uppföljning kan ske i enlighet med de nationella målen för litteratur- och läsfrämjande samt skolans styrdokument,

• skapa mötesplatser för och samordna läsfrämjande insatser i och utanför skolan, bland annat genom att anordna utåtriktade aktiviteter och arbeta läsfrämjande,

• driva arbetet på ett sådant sätt att genomförda insatser i och utanför skolan har goda förutsättningar att fortgå även efter det att delegationen har avslutat sitt uppdrag, och

• vid behov lämna förslag på hur läsning kan främjas med utgångs 

• punkt i skolans styrdokument och de nationella målen för litteratur- och läsfrämjande, inom oförändrade kostnadsramar för den statliga kultur- och utbildningspolitiken.

Källa: http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2016/09/lasdelegationen-ska-fa-fler-barn-att-lasa/

Jag ser med spänning fram emot det kommande arbetet och den redovisning som ska lämnas den 30 juni 2018.

Förutom Läsdelegationen var jag nyfiken på Läsrörelsens satsning Berättelser som förändrar. Inte minst då min egen skola, Wendesgymnasiet, har blivit utvald att delta. På mässan offentliggjordes de 8 titlar som ska ingå i satsningen. Lite pirrigt var det allt men när väl titlarna var släppta kändes det bra. Här finns något för alla, tänker jag. Och de utvalda är:

• Ajar, Emile: Med livet framför sej (Norstedts)

• Green, John: Förr eller senare exploderar jag (Bonnier Carlsen)

• Kieri, Katarina: Mellan dig och dig (Rabén & Sjögren)

• Lagercrantz, David: Jag är Zlatan Ibrahimovic (Albert Bonniers Förlag)

• Lowry, Louis: Den utvalde (Natur & Kultur)

• Nauman, Cilla: Kulor i hjärtat (Alfabeta Bokförlag)

• Schiefauer, Jessica: När hundarna kommer (Bonnier Carlsen)

• Rosoff, Meg: Så har jag det nu (Brombergs)

• Unenge Johan: Mitt extra liv – en serieroman (Bonnier Carlsen)

• Zusak, Markus: Boktjuven (B. Wahlströms)

Källa: http://www.mynewsdesk.com/se/laesroerelsen/pressreleases/de-tio-boktitlarna-i-laesroerelsens-stora-nationella-laessatsning-presenterades-paa-bokmaessan-1567964

Då jag inte läst alla ovan får det också bli en del av mitt höstarbete. Två av titlarna ska vi använda i undervisningen. Det ska bli spännande att se vilka böcker vi väljer men också vilka böcker de andra deltagande skolorna bestämmer sig för.

Sist men inte minst får jag avsluta med bilder från Bokmässan 2016!

Sommar och ...läsning?!

Då var det snart dags för sommarledighet. Så skönt det ska bli! För mig personligen har det varit ett händelserikt läsår. Jag blev 2015 års Amy-pristagare, jag var en av tre guldäpplefinalister och jag har börjat skriva på en bok. Till detta ska man lägga allt det som vanligtvis kan hända under ett läsår. 

För mig blir sommaren en möjlighet att ladda batterierna men också en möjlighet att läsa. Jag ska läsa in mig på Läslyftets moduler för gymnasiet. De har så smått börjat publiceras på Läs- och skrivportalen. Roligt är att jag har fått vara delvis delaktig i modularbetet. Under läsåret kom Malmö högskola på besök för att göra en inspelning av min historieundervisning på Barn- och fritidsprogrammet. För den som vill se hur vi arbetade med industriella revolutionen är det bara att starta filmen nedan.

I augusti ska min skola starta upp Läslyftet på Fordon- och transportprogrammet och jag ska vara en av handledarna. Jag tycker det är bra att vi låter alla lärare på ett program delta och jag tänker att det borde skapa ytterligare möjligheter till ett ökat kollegialt lärande.

Vi har som skola också skickat in till Läsrörelsens satsning "Berättelser som förändrar". Tänk vad skoj om vi också kunde få ingå i denna satsning. Då skulle de program som inte är med i Läslyftet kunna delta i detta. I augusti vet vi hur det blir.

Sommaren innebär för mig också läsning i FB-gruppen Den digitala bokcirkeln. Vi ska ha två HangOut on Air där vi diskuterar Meg Rosoffs romaner. Jag har aldrig läst något av henne så det ska bli riktigt spännande att se vad jag tycker om årets ALMA-pristagare. För den som vill vara med på en HangOut och diskutera Meg Rosoffs romaner finns det platser kvar. Hör i så fall av er till mig!

Glad sommar önskar jag dig!