Är du en empatisk världsmedborgare?

Berättelser finns med mig överallt. Inte bara i form av böcker, även om jag allt som oftast kånkar runt på minst en, utan också som en ständig osynlig följeslagare i mitt medvetande. Under några dagar i förra veckan var jag i London. När jag kom med tåget från flygplatsen och hoppade av vid Tower Gateway var det första jag såg floden Themsen och Tower Bridge. Direkt var jag i Sharon J. Boltons deckarserie om kriminalaren Lacey Flint. Efter några svåra mordutredningar tar Lacey Flint plats vid flodpolisen och Themsen blir en del av hennes liv. Hur kan Lacey ens vilja simma i detta vatten?, tänker jag när jag ser floden framför mig. Och var någonstans hittade hon liken? Visst var det längs med Themsen? En mängd frågor pockar på uppmärksamhet medan jag passerar över bron.

När jag vid ett senare tillfälle åker förbi stationen Paddington hamnar jag direkt i filmen med samma namn och inser att det är precis här som björnen får just sitt namn. Paddington blir Paddington. Vid besöket på Natural History Museum letar jag febrilt efter den stora sal där samma björn blir jagad av en ond kvinna. En kvinna som inget hellre vill än att göra Paddington till ännu ett av museets uppstoppade djur.

Under ett restaurangbesök gör sig Charles Dickens påmind samtidigt som jag får flashbacks från Selmas saga (2016 års julkalender). Och vid en morgonjogg längs Themsen hamnar jag i Ian Flemmings agent-värld med James Bond i huvudrollen.

Så ser min vardag ut. Överallt finns berättelserna med mig. För många är det dock inte så. Att läsa och låta sig bli en del av en intrig, en karaktär eller kanske en miljö kräver träning och är inget som kommer per automatik. Det handlar om att kunna leva sig in i men också förflytta sig i tid och miljö. Martha Nussbaum, amerikansk filosof, talar om den empatiska världsmedborgaren (1997) och menar att det är en person som har ett kritisk tänkande, som har kunskap om andra och som besitter en narrativ fantasi d.v.s. kan byta perspektiv och leva sig in i andras liv. Genom litteraturen kan vi få möjlighet att utveckla den narrativa fantasin och som lärare tänker jag att det blir en av de saker som jag måste försöka ge mina elever, möjligheten att få leva sig in i andra människors liv.

Då jag idag var på Läsrörelsens uppstartskonferens av projektet Berättelser som förändrar fick jag lyssna på Ann Boglind och hon lyfte också fram litteraturens kraft. Hon menar att vi behöver ge tid för gemensam läsning och efterföljande samtal. En modell som hon nämnde under sin presentation var Aidan Chambers och de som läst andra inlägg på min blogg eller kanske rent av min bok Mötet med texten. Inkluderande läsundervisning vet att det är en modell som jag gärna använder. De fyra övergripande rubrikerna – Gillar, Ogillar, Frågetecken och Mönster – kan bli utgångspunkt för många spännande och utvecklande diskussioner.  Dessa diskussioner tänker jag kan vara en del i skapandet av empatiska världsmedborgare.

Att låta eleverna utveckla den narrativa fantasin kräver träning och tid till träning är något som jag försöker skapa i min undervisning. När jag nu tillsammans med eleverna på Bygg- och anläggningsprogrammet går in i projektet Berättelser som förändrar ges många möjligheter till träning. Kanske är det så att några av eleverna utvecklas till att bli empatiska världsmedborgare. Vi får väl helt enkelt se tiden an!

Har du några frågor till romanen....

Under senare delen av hösten och nu i samband med julledigheten har jag fått en del frågor av kollegor i det vidgade kollegiet. Flera av dem har frågat efter litteraturtips och i nästa mening om jag också har frågor och uppgifter till böckerna som jag precis tipsat om. 

Under denna vecka har jag tänkt på det här med frågor och uppgifter till skönlitterära böcker. Varför inte dela med mig av det som jag har tagit fram? Kanske kan det vara till glädje för någon och då är det ju bra. Frågorna kan användas rätt av eller arbetas om efter tycke och smak. Använd dem på ett sätt som passar dig och din elevgrupp.

Då jag är lite av en "all-läsare" finns det frågor och material till lättlästa böcker, till prisade böcker, till böcker för vuxna, unga vuxna och barn från kanske 12 års ålder. För att underlätta för dig har jag gjort en länk-lista nedan. Klicka dig vidare till det som du är intresserad av:

Den fria rörligheten av Karolina Ramqvist (unga vuxna/vuxna)

Var la jag min man? (unga vuxna/vuxna/lättläst)

Den allvarsamma leken (unga vuxna/vuxna/lättläst version)

Bedragaren (unga vuxna/vuxna/lättläst)

En man som heter Ove (unga vuxna/vuxna/lättläst version)

Fallet Anna Frid (unga vuxna/lättläst)

Utvandrarna (unga vuxna/vuxna/lättläst version)

Invandrarna (unga vuxna/vuxna/lättläst version)

Axel var idiot (unga vuxna/vuxna)

Snöstormen (unga/lättläst)

En farlig vän (unga/lättläst)

Läslogg första kap i En farlig vän

Hemligheten (unga vuxna/vuxna/lättläst)

Kickboxaren 3 (unga/unga vuxna/lättläst)

Mördar-Anders (unga vuxna/vuxna/lättläst)

När hundarna kommer (unga/unga vuxna) - frågor framtagna för lärar-diskussion i Den digitala bokcirkeln. Charlotte Karlsson på Vägga Gymnasium har hjälpt till att ta fram frågorna.

Om hundra dagar ska jag dö... - frågor framtagna för lärar-diskussion i Den digitala bokcirkeln. Charlotte Karlsson på Vägga Gymnasium har hjälpt till att ta fram frågorna.

Jack av Christina Lindström - frågor framtagna för lärar-diskussion i Den digitala bokcirkeln.

I min bok Mötet med texten. Inkluderande läsundervisning finns också en del frågor som man kan använda till olika böcker. Frågorna som finns i den är allmänna och kan därför behöva kopplas samman med den bok du ska använda dig utav.

Är det så att du undervisar elever som behöver lättläst litteratur kan du hitta en mängd frågor och uppgifter på MTM - skola och på Vilja förlag.

Jag hoppas att du ska ha glädje av mina frågor, uppgifter och tips!

Nytt år, nya utmaningar!

Då var vi inne i 2017. Redan har jag gått med i en utmaning. Det är den finlandssvenska läsutmaningen för 2017. Under varje månad läser man en bok utifrån en given utmaning. Visst låter det skoj? Det tyckte jag och gick med! Januari månads uppdrag, att läsa en bok som är gul, är redan gjord. Känns ju bra att jag lyckats träffa rätt trots att jag inte ens visst om utmaningen när jag läste den gula boken.  

Jag hann inte mer än lägga ut information om den finlandssvenska läsutmaningen innan Katarina Lycken Rüter hörde av sig. Ska vi inte ha en egen läsutmaning men med barn- och ungdomslitteratur var hennes fråga. Klart vi ska. Och så är det nu. Katarina och jag fortsatte spåna och fram kom rubriken Barn- och ungdomsboksutmaningen 2017 med hashtagen #bou2017. En Facebook-grupp startades och det är till den du går om du vill vara med i utmaningen. En liten hint kan du få redan nu. Precis som den finlandssvenska läsutmaningen blir det en utmaning per månad. Litteraturen som du läser ska vara inom barn- och ungdomslitteratur. Utmaningarna är:

Januari - en röd bok

Februari - poesi skriven efter 2010

Mars - en spänningsroman

April - en bok skriven före 1960

Maj - en bok skriven av en nu levande ALMA-pristagare

Juni - en bok skriven i jagform

Juli - en bok vars författare inte kommer från Europa

Augusti - en bok med ett pronomen i titeln

September - en Augustprisvinnare

Oktober - en bok utgiven 2017

November - del 1 i en serie

December - en omläsning

Jag har redan hunnit fundera ut min röda bok. Det får bli Petter Lidbecks Becca. Visst kan väl den räknas som röd? Gå med i gruppen du också och där får du gärna berätta om vilken din röda bok blir. Och när du väl läst den är det fritt fram att skriva en kort kommentar om boken. Välkommen till årets läsutmaning!

Ett galet år går mot sitt slut

Dags att summera år 2016. Vilket galet år det har varit för mig. Jag har fått vara med om så många roliga och spännande saker. Det känns som om jag gjort mer under detta år än vad jag gjort under flera år tidigare. 

Med inspiration från Kulturkollo har jag valt att lista 2016. Allt på listan går att koppla till jobbet som lärare, förstelärare, föreläsare och författare.

Årets mest oväntade: Jag fick förfrågan om att sitta med i Skolverkets ämnesreferensgrupp för svenska och svenska som andraspråk kopplat till digital kompetens och den nationella IT-strategin.

Årets kulturella höjdpunkt: Utan tvekan Bokmässan i Göteborg i september 2016.

Årets idé: Skapandet av Den digitala bokcirkeln. Jag kände behov av att få läsa och samtala om ungdomsromaner. Med hjälp av den digitala tekniken skapade jag Facebook-gruppen och nu är vi över 700 medlemmar. I gruppen läser vi och samtalar om ungdomsromaner. En del samtal sker via Hangout on Air, andra direkt i flödet i gruppen.

Årets utmaning: Det måste vara Jennys bokatlas. Jag skulle under ett år läsa böcker från så många länder som möjligt. Jag kom inte upp i så många länder som jag hade hoppats. Efter att ha summerat blev antalet 46.

Jennys bokatlas gav mersmak och ledde till skapandet av nästa utmaning, Jenny läser debutanter. Vi får se hur det går med denna utmaning. I dagsläget är fyra debutromaner lästa.

Årets roligaste: Här måste jag nog ha med ett par saker. Först och främst att min bok gavs ut. I december släpptes Mötet med texten. Inkluderande läsundervisning på Lärarförlaget. I denna bok beskriver jag hur jag arbetar med text och läsning med mina grabbar på yrkesgymnasium. Sedan har jag under året fått möjlighet att medverka i Lärlabbets Samtala om text. Det var riktigt, riktigt skoj!

Årets möte: Det är utan tvekan alla härliga och engagerade pedagoger och skolmänniskor som jag har träffat när jag varit på konferenser och mässor, föreläst och hållt workshop.

Årets måste också ha med: Samarbetet med kollegan Marit Hammarland i skapandet av Wendespodden, en podd där vi samtalar om läsning och litteratur. Nedan finns de tre senaste avsnitten att lyssna på.

Här måste också mötet med Anna & Philip få vara med. Jag träffade dem en kväll när jag var i Stockholm och mötet resulterade i ett avsnitt i deras podcast:

Och sist men inte minst Läslyftet, som vi på Fordons- och transportprogrammet deltagit i sedan augusti 2016.

Årets boktips: Jag läser gärna och mycket. Några böcker har lämnat större avtryck än andra. Det är Tio över ett (12-15 år) av Ann-Helén Laestadius, Störst av allt av Malin Persson Giolito, Min bror monstret (12-15 år) av Mårten Sandén, Tschick av Wofgang Herrndorf och Min fantastiska väninna av Elena Ferrante. 

Det var mitt 2016. Nu får vi se vad 2017 bär med sig.

Början är slutet och slutet är början...

Hur var det nu, det där med kronologi? Jag ställde frågan till mina elever i samband med att vi hade läst en novell. Vi hade tidigare diskuterat begreppet kronologi och genom litteraturen försökt exemplifiera rak kronologi, bruten kronologi och parallellhandling. Elevernas svar vittnade om att de hade koll på läget. Det var helt enkelt dags att gå vidare. Just då trillade jag över Kortfilmsklubben på ur.se, en klubb med franska kortfilmer, tänkt för undervisning i franska på gymnasiet. Jag tittade på ett par av filmerna och använde svensk text (jag kan inte franska). 

Under tiden som jag tittade hade jag begreppet kronologi i huvudet. När jag kom till La mort du Père Noel log jag. En film om jultomten med omvänd kronologi. Den måste vi se! Och det gjorde vi. Efter filmen introducerade jag begreppet omvänd kronologi, där början är slutet och slutet början.

Vi kunde genom denna film på knappt 7 minuter få ytterligare ett begrepp i vår ryggsäck. Perfekt! 

Vid nästa lektion byggde jag vidare på det här med kronologi. Tillsammans med eleverna lyssnade jag på Coldplay och visade videon till The scientist. Eleverna fick fundera om videon var uppbyggd kring omvänd kronologi. Därefter fick de två och två skriva egna berättelser med omvänd kronologi. Jag använde mig utav den uppgift som fanns till filmen La mort de Pére Noel. Uppgiften gick ut på att eleverna ur en påse fick dra ett namn, en plats och en tidpunkt. Detta skulle vara början på filmen men samtidigt slutet på historien. Hängde du med? Lite klurigt är det!

Eleverna satte igång att skriva. Det visade sig vara rätt så svårt det där med att få till en berättelse i omvänd kronologi men skam den som ger sig. Efter hårt arbete är berättelserna nu klara.

Kanske är det här ett upplägg som du vill testa med dina elever? Det får du gärna. Det kan passa bra så här de sista lektionerna innan jullovet. Tomten finns ju med på ett hörn!

Att våga utmana!

- Jag tänkte att vi skulle vara med i tävlingen "Jag skriver i dina ord".
- Men fröken, vad tror du om oss? Vi är inte såna!
- Vad då såna? Vad menar du?
- Alltså vi är inte såna som skriver. Vi är inte som dom.
- Vilka dom?
- Jamen, du vet. Dom där naturvetarna och dom på samhäll.

Ungefär så lät det när jag började prata med min ena klass om "Jag skriver i dina ord". Eleverna signalerade direkt att de inte var några som skrev och än mindre att de kunde skriva några tävlingsbidrag. De gjorde en klar skillnad mellan sig själva och de elever som går högskoleförberedande. Ett antal dikotomier synliggjordes:

Jag gav mig inte utan fortsatte min diskussion med eleverna. Jag sa att vi tillsammans ska hjälpas åt. Vi ska läsa, samtala och skriva. Efter en stunds diskussion köpte de mitt resonemang och under flera veckor har vi nu arbetat med "Jag skriver i dina ord!". Tanken är att slutuppgiften ska bli ett svar på en existerande dikt eller låttext och detta svar utgör tävlingsbidraget. För att komma fram till själva slutuppgiften har vi bland annat diskuterat begreppet poesi, vi har läst krönikor och skrivit referat på dem. Vi har analyserat låttexter. Vi har jämfört låttexter och musikvideos. Utifrån jämförelsen har eleverna fått skriva argumenterande texter. Vi har roat oss med Blackout Poetry och med att skriva dikter till några utvalda bilder från Shaun Tans Ankomsten, något som jag skrivit om i tidigare inlägg här på bloggen. Vi har också läst noveller av Torgny Karnstedt och reflekterat och samtalat om dem. Att jag valde att arbeta med Karnstedts noveller var för att han skulle komma på besök till skolan och jag ville att mina elever skulle ha läst något av honom inför mötet. Jag valde ut några noveller, "Kom igen nu!" och "Bara en dröm", från samlingen Karlssons pojke och de uppgifter eleverna fick ut under läsningen var dessa:

Eleverna fick sedan efter min högläsning (ja, jag högläste en novell åt gången) fundera över frågorna jag tagit fram till respektive novell. Jag använda bland annat frågorna som vi tidigare haft när vi arbetat med Chambers modell för textsamtal. Jag valde också att arbeta med personbeskrivningen i en av novellerna. Eleverna fick under en begränsad tid skriva ner sina reflektioner och sedan arbetade vi med reflektionerna i mindre grupper. Eleverna fick samtala med varandra för att slutligen ha en diskussion i helklass. 

Nu är vi igång med slutuppgiften och det är spännande. Eleverna har i stort sett fria händer men jag kan se att många väljer att arbeta utifrån något av de sätt som vi lyft under våra lektioner. Det finns elever som gör Blackout Poetry. Det finns andra som analyserar och jämför. Det finns de som skriver egna dikter utifrån dikten/låttexten.

Det som är spännande med detta arbete är att jag så tydligt ser att mina elever:

Jag hade kunnat välja att inte gå in i detta arbete. Jag valde istället att utmana mina elever. Jag är inte säker på att alla vill tävla med sina bidrag men alla skriver tävlingsbidrag och bara det är ett stort steg om man tänker hur arbetsområdet inleddes... - Men fröken, vad tror du om oss? Vi är inte såna! Alltså vi är inte såna som skriver.

Att läsa är som att resa!

Så är det. Jag läser och låter böckerna ta mig med till olika länder och olika tider.  Aldrig förr tror jag att jag har fått vara med om så mycket som under detta år då jag haft mitt projekt, Jennys bokatlas. Målet med projektet var att läsa böcker från så många länder som möjligt under ett år och samtidigt vidga min läsning. Ett år har nu gått och det som jag tydligt ser är att jag inte alls läst så många böcker som jag hade hoppats. Eller det har jag egentligen gjort men tyvärr har min läsning bestått av många böcker från ett fåtal länder och då varje land endast har fått vara med en gång i min bokatlas syns inte all läsning.

Jag har under detta år stiftat bekantskap med många nya författare och jag har också läst böcker som jag aldrig trodde jag skulle läsa. Genom dem har jag fått uppleva och erfara nya saker. 

Det svåraste under året har för mig varit att hitta översatt ungdomslitteratur. I Sverige översätts inte speciellt mycket ungdomslitteratur om man går utanför den västerländska sfären. Varför det är så kan man ju fundera över.

Mitt år med Jennys bokatlas har gett blodad tand och redan nu är jag igång med nästa projekt. Jag ska under ett år läsa debutanter och debutromaner och denna gång kan jag få lov att läsa flera romaner från ett och samma land. Vill du följa min läsning får du gärna göra det och vill du dela med dig av tips på debutanter eller debutromaner är det bara att lägga en kommentar till detta inlägg.