Gemensam läsning, då är alla med på tåget!

 ”…och så slutar serieromanen Mitt extra liv.”

Jag har precis läst de sista sidorna högt för mina elever. Det blir dags för att arbeta med frågorna till det sista lässtoppet. Som vanligt skriver eleverna på sina Chromebook i det dokument som de döpt till "Berättelser som förändrar". De funderar över:

Lässtopp 6 sidan 291:

1. Slutade boken som du trodde?

2. Hade boken kunnat sluta på något annat sätt? Hur i så fall? Förklara.

3. Påminde boken om något annat du har läst eller sett eller kanske själv varit med om? Berätta.

Även om boken nu är färdigläst är inte vårt arbete färdigt. Vi ska fortsätta och vi gör det genom boksamtal enligt Aidan Chambers modell. Eleverna har under vår gemensamma läsning fått ut post it-lappar som de kunnat stoppa in i boken på de ställen där det funnits saker som de reagerat på. De har också haft läsprotokoll som de successivt kunnat fylla i.

På onsdag nästa vecka kommer våra samtal att äga rum. De genomförs i mindre grupp (8 elever i varje) och varje grupp har ungefär 45 minuter till sitt förfogande.

Redan nu har jag kunnat ta del av elevernas tankar om boken. Jag har allas läsloggar i Drive och kan där läsa om spirande kärlek, hur det känns i kroppen när man bli kär, hur svårt det är att veta vad som är rätt eller fel och hur eleverna själva skulle ha gjort om de varit i Mattias kläder. Det ska därför bli riktigt spännande att få vara en del i de kommande boksamtalen. Vad är det för saker de kommer att lyfta? Vad är det de gillar eller kanske ogillar? Vilka frågetecken finns och har de hittat några mönster eller kopplingar?

Som vanligt blir utgångspunkten för samtalen just elevernas tankar. Det är deras läsning som är i fokus. De ska få dela med sig av den men också ta del av de andras läsning. Joseph Conrad lär ha sagt att läsaren skriver halva boken. Undrar hur elevernas "skrivande" av Mitt extra liv ser ut. På onsdag vet jag!