Många av er som följt mina inlägg vet att jag gillar Aidan Chambers modell för boksamtal. När det var dags att avsluta vår gemensamma läsning med Johan Unenges serieroman Mitt extra liv valde jag och skolans bibliotekarie därför att använda just Chambers modell. Det är en modell som är mycket enkel att använda och det är en modell som utgår från elevernas tankar och erfarenheter. Är det så att du är intresserad av att läsa in dig på modellen kan du alltid läsa i Aidan Chambers böcker men du kan också läsa om den i boken Mötet med texten. Inkluderande läsundervisning (s 37-55). I den beskriver jag hur jag konkret arbetar med modellen.
Idag var det då dags för eleverna att ha sina samtal i mindre grupp. Jag hade 7-8 elever/grupp och höll på lite kortare tid än vanligt (40 minuter). Det var många intressanta tankar som eleverna lyfte fram och det allra bästa var att de kunde hjälpa varandra fylla i alla frågetecken och oklarheter. Med sig hade de sina läsprotokoll som de fyllt i för hand. Ett av protokollen ser ut så här:
Efter att eleverna fyllt på med alla sina tankar på tavlan och kopplat samman det som hörde ihop med vartannat såg klassrumstavlan ut så här:
Precis som vanligt fick också mina elever utvärdera samtalsmodellen. De fick sätta in den på en skala mellan 1 och 5. Riktigt roligt var det att 79 % av dem gav modellen en 4:a eller 5:a och lägger jag till de elever som gav modellen en 3:a blev procentsatsen 93 %. Det eleverna gillar med modellen är att de får hjälp att tolka och förstå intrigen och det som huvudpersonen är med om. Alla deras frågetecken blir uträtade. De tycker också om att de får höra hur andra har tolkat de händelser som äger rum då det ger dem nya perspektiv på handlingen.
Dagens samtal handlade mycket om romanens slut, om att läsa mellan raderna och hur man kan se på Abdis och Mattias relation samt relationen mellan Alva och Mattias.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar