Julberättelser - Jennys julkalender den 7 december 2018

Julen närmar sig med stormsteg. Idag tänkte jag tipsa om en riktigt fin jultext som man kan läsa högt för sina elever, nämligen Tove Janssons Granen. Förra året gav Förlaget ut den ut på nytt tillsammans med en annan fin berättelse av författaren, Det osynliga barnet. 

Granen är en allålderstext. Den fungerar att läsa för både unga och gamla. 

I Granen väcks Muminfamiljen ur sin vinterdvala och måste förbereda julen. De vet inte vad julen är för något. Alla andra springer hysteriskt omkring och snart förstår Mumintrollen att det är något hemskt:

"Mamma, vakna, sa Mumintrollet förskräckt. Nånting hemskt har hänt. De kallar det jul.

Vad menar du? sa mamman och stack fram nosen.

Jag vet inte riktigt, sa hennes son. Men ingenting är ordnat och nån har gått förlorad och alla springer omkring som tokiga. Kanske det är översvämning nu igen."

Granen får en att fundera över det där med jul och den hysteri som den ibland kan innebära. Granen finns också inspelad och här är det författaren själv som läser sin text.

Inför läsningen kan man fundera över frågor som: 

• Novellen heter Granen. Vilka tankar väcker denna titel hos dig? 
• Vad tror du att Granen handlar om?
• Vad är julen för något?
• Vad är julstress?

Efter läsningen kan man lyfta frågor som:

• Vad betyder julen för de som bor i Mumindalen? 
• Vad betyder julen för Muminfamiljen? 
• Vad betyder julen för människor i Sverige idag? 
• Vad betyder julen för dig?
• Vad kan man göra för att minska julstressen?

Man kan också arbeta med texten på andra sätt. Intressant kan vara att analysera dramaturgin. Utgå från den dramaturgiska kurvan och låt eleverna fundera över hur författaren bygger upp sin berättelse.

Jennys julkalender - den 7 december

Det finns berättelser som dröjer sig kvar. Som man kan läsa om och om igen. En sådan är Tove Janssons Det osynliga barnet.

Första gången den gavs ut var år 1962 och då i samlingen med samma namn. I dagarna har den getts ut på nytt. Det är Förlaget i samarbete med bland andra den globala hjälporganisationen Oxfam. Syftet är att stödja Oxfams arbete för utsatta flickor och kvinnor över hela världen, något du kan läsa mer om här:

Om specialutgåvan Det osynliga barnet

Det som är så bra med Det osynliga barnet är att den kan läsas av barn, av unga och av vuxna och varje gång man läser den ser man nya saker. Som idag när jag fastnade redan på första sidan:

"My har plockat pepparriskor igen, sa pappan. Förra året plockade hon flugsvampar.
Vi får hoppas att det blir kantareller nästa år, sa mamman. Eller åtminstone vinkremlor."

En så härlig kommentar! Är hon positiv eller kanske sarkastisk? Det får läsaren avgöra.

Det osynliga barnet är inte så lång och passar därför ypperligt att använda i undervisningen. Jag läser gärna högt men är man inte helt bekväm med det kan man ta hjälp av Tove Jansson själv. Det finns en ljudinspelning från 1985. Den ligger allra sist i detta inlägg. 

Vad kan man då göra med Det osynliga barnet om man vill använda den i sin undervisning? Man kan arbeta med frågor som:

1. Varför har Ninni blivit osynlig? 

2. Tooticki tar med sig Ninni till muminfamiljen. Varför just muminfamiljen? 

3. Ninni blev inte så bra behandlad av den elaka tanten? Hur vet man det?

4. Hos muminfamiljen börjar Ninni bli synlig igen. Hur kommer det sig? 

Eller frågor som:

1. Ninni är rädd för den elaka tanten. Vad tror du att barn är rädda för idag? 

2. Finns det något som du är rädd för? 

Eller så kan man passa på att arbeta med andra texter som handlar om barn som är rädda eller osynliga. En sådan berättelse är Den förskräckliga historien om Lilla Hon av Lena Ollmark och Per Gustavsson. En annan är romanen Främlingsleguanen av Martina Montelius. Vad skulle man hitta om man började jämföra dessa texter med varandra? Någon som vill prova?