Jennys julkalender den 3 december - Sen kom vintern

I detta inlägg vill jag tipsa om en bilderbok som passar utmärkt att läsa i förskolan. Det handlar om Per Gustavssons Sen kom vintern.

Sen kom vintern handlar om identitet, att hitta sig själv och förändring. Jag tänker att den kan öppna upp för många härliga samtal i barngruppen. I Läroplan för förskolan (Lpfö 18) kan man läsa att:

Utbildningen ska ge barnen möjlighet att utveckla sin förmåga till empati och omtanke om andra genom att uppmuntra och stärka deras medkänsla och inlevelse i andra människors situation. Utbildningen ska präglas av öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt. Den ska ge barnen möjlighet att på olika sätt få reflektera över och dela sina tankar om livsfrågor.

Det står vidare: 

Språk, lärande och identitetsutveckling hänger nära samman. Förskolan ska därför lägga stor vikt vid att stimulera barnens språkutveckling i svenska, genom att uppmuntra och ta tillvara deras nyfikenhet och intresse för att kommunicera på olika sätt. Barnen ska erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter. Utbildningen ska ge barnen förutsättningar att kunna tänka, lära och kommunicera i olika sammanhang och för skilda syften. Därigenom läggs grunden till att barnen på sikt tillägnar sig de kunskaper som alla i samhället behöver. Förmåga att kommunicera, söka ny kunskap och samarbeta är nödvändig i ett samhälle som präglas av stort informationsflöde och kontinuerlig förändring.

Med litteraturens hjälp kan man få barnen att utveckla sin förmåga till empati och omtanke. De kan få sätta ord på sina egna tankar och de kan få ta del av andras tankar. Högläsningen och samtalet blir centralt. 

Om jag hade arbetat i förskolan har jag först introducerat boken genom att tillsammans med barnen fundera över titel, Sen kom vintern, och bilden på omslaget. Vad kan denna bok handla om? Därefter hade jag högläst. Efter den första högläsningen hade jag börjat om från början. Jag hade läst en sida högt för att sedan stanna upp kring illustrationerna, handlingen och språket. På första sidan står det "dom dagliga rutinerna". Det är ett spännande uttryck som lockar till frågor. 

• Vad betyder "dom dagliga rutinerna"? 
• Vilka "dagliga rutiner" har du hemma och vilka har du här på förskolan? 
• Är det bra med rutiner?

Sakta men säkert hade jag tillsammans med barnen trängt in i boken. Därefter hade jag fyllt på med "större" frågor såsom:

• Vilken av karaktärerna kan du mest känna igen dig i? Haren, Räven eller Björnen?
• Vad skulle du göra om du var Haren och en dag vaknade upp helt förändrad?
• Är alla förändringar jobbiga?
• Haren är rädd för Räven. Har du någon gång varit rädd? Hur gör man för att övervinna sin rädsla?
• Hur tror du att boken fortsätter? Vad händer med Haren?

Slutligen hade jag låtit eleverna skapa något med koppling till boken. Kanske hade de fått illustrera fortsättningen. 

***

Hur brukar du arbeta med bilderböcker? Dela gärna med dig! Jag är nyfiken.

Jennys julkalender - den 7 december

Det finns berättelser som dröjer sig kvar. Som man kan läsa om och om igen. En sådan är Tove Janssons Det osynliga barnet.

Första gången den gavs ut var år 1962 och då i samlingen med samma namn. I dagarna har den getts ut på nytt. Det är Förlaget i samarbete med bland andra den globala hjälporganisationen Oxfam. Syftet är att stödja Oxfams arbete för utsatta flickor och kvinnor över hela världen, något du kan läsa mer om här:

Om specialutgåvan Det osynliga barnet

Det som är så bra med Det osynliga barnet är att den kan läsas av barn, av unga och av vuxna och varje gång man läser den ser man nya saker. Som idag när jag fastnade redan på första sidan:

"My har plockat pepparriskor igen, sa pappan. Förra året plockade hon flugsvampar.
Vi får hoppas att det blir kantareller nästa år, sa mamman. Eller åtminstone vinkremlor."

En så härlig kommentar! Är hon positiv eller kanske sarkastisk? Det får läsaren avgöra.

Det osynliga barnet är inte så lång och passar därför ypperligt att använda i undervisningen. Jag läser gärna högt men är man inte helt bekväm med det kan man ta hjälp av Tove Jansson själv. Det finns en ljudinspelning från 1985. Den ligger allra sist i detta inlägg. 

Vad kan man då göra med Det osynliga barnet om man vill använda den i sin undervisning? Man kan arbeta med frågor som:

1. Varför har Ninni blivit osynlig? 

2. Tooticki tar med sig Ninni till muminfamiljen. Varför just muminfamiljen? 

3. Ninni blev inte så bra behandlad av den elaka tanten? Hur vet man det?

4. Hos muminfamiljen börjar Ninni bli synlig igen. Hur kommer det sig? 

Eller frågor som:

1. Ninni är rädd för den elaka tanten. Vad tror du att barn är rädda för idag? 

2. Finns det något som du är rädd för? 

Eller så kan man passa på att arbeta med andra texter som handlar om barn som är rädda eller osynliga. En sådan berättelse är Den förskräckliga historien om Lilla Hon av Lena Ollmark och Per Gustavsson. En annan är romanen Främlingsleguanen av Martina Montelius. Vad skulle man hitta om man började jämföra dessa texter med varandra? Någon som vill prova?