Litteraturpris och läsning av pristagare

Igår tillkännagavs vem som fick årets nobelpris i litteratur, nämligen Kazuo Ishiguro. Det är inte ofta jag kan säga att jag redan läst nobelpristagaren men denna gång kan jag. Det känns bra. Jag ska snart ge mig i kast med flera av hans böcker men innan dess måste jag läsa lite annan litteratur. Nästa vecka offentliggörs de nominerade till ALMA-priset och den 23 oktober får vi reda på vilka som är nominerade till August-priset, kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok. De nominerade till dessa priser får gå före årets nobelpristagare. Varför kanske du undrar? Jo, för att både ALMA- och Augustpriset är mer intressant och också mer relevant för mig som arbetar i skolans värld, tänker jag. De senaste åren har jag använt flera av de nominerades och även pristagarnas böcker i undervisningen. Som förra året då Shaun Tans Ankomsten fick vara en del av ett arbetsområde om grammatik och diktskapande, Grafisk roman och poesi - hur hänger det ihop?.

Litteraturpristagarna återfinns inte bara i klassrummet utan också på andra håll. I julas bestämde Katarina Lycken Rüter och jag att dra igång en läsutmaning med fokus på barn- och ungdomslitteratur. Den fick det väldigt originella namnet, Barn- och ungdomsboksutmaningen 2017. Under två av de tolv utmaningarna är det litteraturpristagare i fokus. I maj ALMA-pristagare och i september August-pristagare. 

Flera av de nominerade böckerna och pristagarna till ALMA- och Augustpriset har även varit upp i Facebook-gruppen Den digitala bokcirkeln. Detta är en grupp, där medlemmarna röstar fram böcker som de sedan samtalar om. En del samtal görs som videosamtal och andra som inlägg direkt i flödet i gruppen. Ofta tas det fram frågor inför de olika samtalen. Som här när Schiefauers Pojkarna skulle diskuteras, Frågor till Pojkarna av Schiefauer. Och så här lät det när vi var några som samtalade om Shaun Tans författarskap.

Nu väntar jag med spänning på att få namnen och titlarna på de nominerade till ALMA- och Augustpriset. Så fort jag har fått dem ska det börja läsas. En mycket intressant läshöst väntar för mig. 

Om man redan nu är intresserad av att läsa något med sina elever kan jag tipsa om de romaner som finns med i Läsrörelsens projekt Berättelser som förändrar. När min skola deltog föregående termin valde jag att tillsammans med elever på Bygg- och anläggningsprogrammet läsa Johan Unenges Mitt extra liv och Lois Lowrys Den utvalde. Båda böckerna fungerar utmärkt att använda vid gemensam läsning och med elever som inte är världens mest läsvana. Och är det så att du inte riktigt vet hur du ska dra igång ett läsprojekt i klassen kan du kanske knycka något från mig. Kolla exempelvis in detta inlägg, Gemensam romanläsning i svenska 1 eller det här som handlar om Aidan Chambers modell för boksamtal, Läsårets sista novellsamtal.

Varför avsluta med samtal i mindre grupp?

Många av er som följt mina inlägg vet att jag gillar Aidan Chambers modell för boksamtal.  När det var dags att avsluta vår gemensamma läsning med Johan Unenges serieroman Mitt extra liv valde jag och skolans bibliotekarie därför att använda just Chambers modell. Det är en modell som är mycket enkel att använda och det är en modell som utgår från elevernas tankar och erfarenheter. Är det så att du är intresserad av att läsa in dig på modellen kan du alltid läsa i Aidan Chambers böcker men du kan också läsa om den i boken Mötet med texten. Inkluderande läsundervisning (s 37-55). I den beskriver jag hur jag konkret arbetar med modellen. 

Idag var det då dags för eleverna att ha sina samtal i mindre grupp. Jag hade 7-8 elever/grupp och höll på lite kortare tid än vanligt (40 minuter). Det var många intressanta tankar som eleverna lyfte fram och det allra bästa var att de kunde hjälpa varandra fylla i alla frågetecken och oklarheter. Med sig hade de sina läsprotokoll som de fyllt i för hand. Ett av protokollen ser ut så här:

Efter att eleverna fyllt på med alla sina tankar på tavlan och kopplat samman det som hörde ihop med vartannat såg klassrumstavlan ut så här:

Precis som vanligt fick också mina elever utvärdera samtalsmodellen. De fick sätta in den på en skala mellan 1 och 5. Riktigt roligt var det att 79 % av dem gav modellen en 4:a eller 5:a och lägger jag till de elever som gav modellen en 3:a blev procentsatsen 93 %. Det eleverna gillar med modellen är att de får hjälp att tolka och förstå intrigen och det som huvudpersonen är med om. Alla deras frågetecken blir uträtade. De tycker också om att de får höra hur andra har tolkat de händelser som äger rum då det ger dem nya perspektiv på handlingen. 

Dagens samtal handlade mycket om romanens slut, om att läsa mellan raderna och hur man kan se på Abdis och Mattias relation samt relationen mellan Alva och Mattias. 

Gemensam romanläsning i Svenska 1

Tillsammans med skolans bibliotekarie arbetar jag just nu med ett läsprojekt i kursen Svenska 1. Vi genomför det i en Byggetta som består enbart av grabbar. I det här inlägget kommer jag att beskriva vår arbetsgång och dela med mig av en del frågor och material. 

Läsprojektet är en del av skolans arbete med Läsrörelsens Berättelser som förändrar.  Om Berättelser som förändrar har jag tidigare skrivit ett par inlägg och du får gärna läsa vidare i dem för att få mer information:

http://jennypawendes.blogspot.se/2016/09/bokmassan-2016-med-boktips.html

http://jennypawendes.blogspot.se/2017/01/ar-du-en-empatisk-varldsmedborgare.html

Under vårterminens början planerade bibliotekarien och jag läsprojektet. Vi enades om att vi skulle använda en serieroman, då det var en helt ny typ av text för mina elever. Vi bestämde också att vi skulle arbeta med högläsning, lässtopp och med diskussionsfrågor. Romanen vi valde var denna:

Vad har vi då gjort? Vi inledde första lektionen med att gå igenom varför vi skulle läsa romanen, vem författaren var och hur vår gemensamma läsning och vårt arbete med romanen skulle gå till. Efter vår introduktion kan man säga att flera av eleverna var måttligt roade. De fick alla skriva en första reflektion kring sina förväntningar och så här kunde det stå:

"Det kommer att vara långtråkigt och ointressant för jag läser inte böcker."

"Jag har inga förväntningar."

"Det verkar vara en bok som är långtråkig, för den är tjock och inget kul kommer att hända på länge."

Någon visade ett visst intresse och skrev så här:

"Jag tror att boken kommer att vara intressant och bra."

Efter en sådan uppstart skulle man kunna tänka att fortsättningen blev lika uppgiven men icke. Kommande lektion inledde jag med högläsning och grabbarna satt knäpptysta under min läsning. De hade boken framför sig och följde med i den. De hade också fått ut ett antal tomma post it-lappar och på dessa kunde de skriva upp sådant de reagerade på under min läsning. De hade också kommande lässtoppsfrågor framför sig. 

När jag läst de första 59 sidorna fick de besvara frågorna som tagits fram och här är frågorna:

Som du ser är den sista frågan (fråga 6) kopplad till sådant eleverna själva reagerat på under min högläsning. Det som de skrivit upp på sina post it-lappar kunde de alltså lägga in under denna punkt.

När alla skrivit klart var det dags för första diskussionsfrågorna och de genomfördes i grupper om tre.

Eleverna var mycket aktiva under gruppdiskussionerna. Någon i gruppen skrev korta anteckningar och när vi sedan återsamlades i helklass fick vi ta del av de olika gruppernas åsikter. Det visade sig inte vara helt lätt att besvara frågorna. Ofta kunde man se frågan ur flera olika perspektiv.

Än en gång fick eleverna reflektera över romanen och den gemensamma läsningen och till vår glädje visade sig de flesta av eleverna tycka att romanen och den gemensamma läsningen och bearbetningen var positiv. De skrev exempelvis så här:

"Boken vara vara bra när vi nu kommit in en bit i den. Den verkar bli bättre och bättre."

"Jag tycker att texten är väldigt bra skriven och det ska bli intressant att få fortsätta följa huvudpersonen och hans upplevelser."

"Boken verkar bli bättre och bättre ju längre in i den man kommer."

"Jag tycker att boken har varit bra."

Kommande lektion var det dags för högläsning igen och denna gång valde vi att dela klassen i två grupper, där jag läste för ena halvan och bibliotekarien för andra. Även denna gång fungerade högläsningen mycket bra. Om eleverna hade velat läsa på egen hand fanns det möjlighet till det men alla ville lyssna på högläsningen. Precis som vid förra tillfället hade eleverna post it-lappar framför sig så att de kunde skriva upp sådant de reagerade på. De hade också frågorna till lässtoppet på sina bänkar. 

Efter högläsningen fick de besvara frågorna till lässtopp 2:

När vi nu under vecka 9 träffar eleverna igen är det fortsatt arbete med romanen som gäller. Vi kommer att läsa vidare, ha lässtopp och diskussionsfrågor. 

Du kanske undrar kring det här med högläsningen. Jag har valt att låta alla läsning genomföras under lektionstid. Jag har också valt att högläsa hela romanen. Det för att alla ska läsa i samma takt. Detta upplägg passar mig och den grupp där läsprojektet genomförs. Med detta inte sagt att det passar alla andra. 

Bra att veta är att mina pass är ca 1,5 timme långa. Jag hinner läsa (ca 30 minuter), eleverna hinner skriva ner sina svar (kanske 15-20 minuter) och ibland hinner vi också med gruppdiskussionerna (30 minuter). Under läsprojektet är det endast romanen vi arbetar med på svensklektionerna.  

Jag skulle gärna ta del av hur ni arbetar med gemensam läsning och med läsprojekt. Lämna gärna kommentarer här på bloggen.