Visar inlägg med etikett lärare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett lärare. Visa alla inlägg

söndag 21 juni 2020

Tankar om distansundervisningen i Finland och Sverige

Den 10 juni fick jag möjlighet att vara med på ett webbinarium om Framtidens undervisning. Det var Hanaholmen och nätverket Svenska nu som arrangerade det. Under ett par timmar diskuterades distansundervisningen i Finland och Sverige. Tillsammans med Katja Kurki fick jag ur ett lärarperspektiv dela med mig av de möjligheter och utmaningar som vårens distansundervisning inneburit. Det var mycket intressant, inte minst då vi hade liknande erfarenheter. Nu gäller det att ta tillvara dessa och använda dem när man planerar sin kommande distansundervisning.

Är man intresserad av att ta del av Framtidens undervisning kan man se hela sändningen här:


lördag 5 september 2015

Jag är lärare!

Jag är lärare och det trivs jag med. Trivs är kanske inte rätt ord. Jag tycker det är riktigt, riktigt roligt! Det är ett omväxlande jobb, där man dagligen får möta en massa människor och se dem utvecklas. Det är utmanande, stimulerande och kreativt. Den här bilden av läraryrket är inte den man vanligtvis hör talas om. Igår t ex, när jag efter en utbildningsdag var på väg hem, lyssnade jag på P1 och på Skolministeriet. Just detta avsnitt handlade om lärare som hoppat av sitt läraryrke och två före detta lärare gav sin bild av yrket. Bilden var inte positiv. Enligt Skolministeriet är det 50 000 lärare som lämnat skolan och sökt sig till andra brancher. Anledningarna till avhoppen är bl a den höga arbetsbelastningen och att man inte fått möjlighet att fokusera på undervisningen. 

Några veckor tidigare läste jag på Lärarförbundets sida att det kommer att saknas en massa lärare inom några år och på DN.se fanns det för knappt ett år sedan en artikel om att lärares arbetstid ofta upptas av "osynliga" arbetsuppgifter. Även SVT har lyft fram den akuta lärarbristen och att antalet som går och också fullföljer lärarutbildningarna är för få. 

Vad händer om det är den här negativa nyhetsrapportering av läraryrket som pumpas ut i olika medier? Är det fler som vill utbilda sig till lärare? Är det fler som stärks i sin lärarroll? Jag tror inte det. Därför hävdar jag att också den andra bilden måste föras fram. Den bild där vi som gillar vårt arbete och som trivs med att vara lärare också får synas i medierna. Vi måste stiga fram och lyfta det som gör att vi trivs. Jag vet att det finns de som har tunga tjänster, som har svårt att få tiden att räcka till, som får lägga mer tid på att lösa konflikter än på att undervisa. Men jag vet också att det finns de, som jag, som upplever att lärarjobbet är riktigt, riktigt bra. Vad är det då som krävs för att lärarjobbet ska bli riktigt, riktigt bra? Vad är det som gör att jag trivs med mitt jobb? Flera saker tänker jag och de absolut viktigaste sakerna tänker jag lista här nedan.

1. Det måste ges rätt förutsättningar
Exakt hur dessa förutsättningar ska se ut kan jag inte svara på. Jag tänker dock att man som lärare måste få tid att planera, undervisa och följa upp sin undervisning. Det kan jag i min tjänst. Jag känner att jag kan lägga tid på undervisningen och det tror jag gynnar eleverna.

2. Det måste finnas en stöttande skolledare
Jag tror att en stöttande skolledare kan göra underverk. Har man en rektor som tror på en och som ger en rätt förutsättningar kan man lyckas. 

3. Det måste ges tid till kontinuerlig fortbildning
Ska man som lärare känna att man hänger med måste man också få tid till fortbildning. Egentligen räcker det inte med att ges tid utan det skulle vara ett obligatorium. Alla skulle kontinuerligt genomgå olika typer av fortbildningsinsatser.

4. Det måste finnas ett kollegialt samarbete
Som lärare kan man inte göra allting själv. Lyckas man få till ett kollegialt samarbete, där man lär av varandra och delar upp arbetet mellan sig blir arbetsbelastningen lättare för den enskilda. Det kollegiala arbetet behöver inte bara ske med de på den egna arbetsplasten utan kan i dagens digitala samhälle ske lika bra med lärare på andra orter i Sverige eller med lärare i andra länder.

Får man till dessa fyra punkter kan läraryrket bli bra, till och med riktigt, riktigt bra. Då kan man skapa en undervisning där endast den egna fantasin sätter gränser. Är det inte det vi vill?!










lördag 11 april 2015

Vilken litteratur låter vi våra elever läsa?

I samband med att jag har planerat min föreläsning på SETT har jag också mer ingående börjat granska vilken litteratur det är jag använder i min undervisning. Jag har fokuserat på Svenska 1 och perioden oktober 2014-mars 2015. Så här ser sammanställningen ut:


Tydligt är att jag fokuserar på svensk och europeisk litteratur och jag som vet vilka titlar som ryms bakom de olika katergorierna kan också se att det är mycket nyskriven litteratur samt en majoritet skriven av manliga författare.

Mitt i detta arbete börjar det föras en diskussion i Sverige om manlig dominans i amerikanska och engelska tidskrifter. Undersökningar är gjorda som visar att de manliga författarna dominerar bland de författare som recenseras men också att majoriteten av de som recenserar är män. Artikeln finns att läsa HÄR. Är det så även i Sverige? Jag vet inte men det hade varit intressant att undersöka vidare. Oavsett vad inser jag att jag lyfter fram många manliga författare och gärna nutida författare för mina elever. Hur gör ni andra? Är de manliga författarna överrepresenterade i er undervisning också?

Inte nog med att jag har börjat fundera över vilken litteratur det är jag presenterar för mina elever. Jag har också börjat fundera över hur mycket skönlitteratur lärare i svenska läser under ett år. Jag har under många år fört "läsdagbok" och i denna dagbok för jag bara in skönlitteratur som jag läser. Sakprosa, bilderböcker och kapitelböcker för barn lämnas utanför. De senaste åren ligger min skönlitterära läsning på ca 35 titlar/år. Jag inser att det räknas som väldigt mycket. Lägger jag sedan till alla sakprosaböcker, bilderböcker och kapitelböcker som jag också läser hamnar jag på en sifrra över 200 böcker/år. Enligt en undersökning som lärartidningarna genomförde kunde man se att lärare under 40 år inte läste speciellt mycket skönlitteratur. 30 %, alltså var tredje lärare, läste max 2 böcker per år. Ja, du läser rätt 2 böcker. 14 % av lärarna under 40 år läste dock 15 skönlitterära böcker/år. Samtidigt kan det jämföras med de lärare som var över 55 år. I denna grupp var det 30 % som läste 15 böcker. Det finns alltså stora skillnader mellan olika åldrar. Frågan är hur det ser ut mellan manliga och kvinnliga lärare? Finns det en skillnad även där?

Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, jag tror att det som lärare är viktigt att vara en förebild för sina elever. Om jag ska kunna hävda att läsning är viktigt, roligt och spännnande måste jag vara insatt i den litteratur som finns och jag behöver också kunna hjälpa mina elever att stifta bekantskap med olika författare. Har jag inte själv läst dem kan det vara svårt att ge dem en rättvis bild. För mig som brinner för läsning är det ju lätt sagt. Jag ser till att hitta tid för läsning under min fritid. Jag vet dock att det inte är så för alla. Alla kan inte hitta denna tid. Kanske borde det därför vara på tiden att göra det som Mary Ingemansson på Högskolan Kristianstad så länge förespråkat...avsätta tid för läsning i lärares arbetstid.