Jag är lärare!

Jag är lärare och det trivs jag med. Trivs är kanske inte rätt ord. Jag tycker det är riktigt, riktigt roligt! Det är ett omväxlande jobb, där man dagligen får möta en massa människor och se dem utvecklas. Det är utmanande, stimulerande och kreativt. Den här bilden av läraryrket är inte den man vanligtvis hör talas om. Igår t ex, när jag efter en utbildningsdag var på väg hem, lyssnade jag på P1 och på Skolministeriet. Just detta avsnitt handlade om lärare som hoppat av sitt läraryrke och två före detta lärare gav sin bild av yrket. Bilden var inte positiv. Enligt Skolministeriet är det 50 000 lärare som lämnat skolan och sökt sig till andra brancher. Anledningarna till avhoppen är bl a den höga arbetsbelastningen och att man inte fått möjlighet att fokusera på undervisningen. 

Några veckor tidigare läste jag på Lärarförbundets sida att det kommer att saknas en massa lärare inom några år och på DN.se fanns det för knappt ett år sedan en artikel om att lärares arbetstid ofta upptas av "osynliga" arbetsuppgifter. Även SVT har lyft fram den akuta lärarbristen och att antalet som går och också fullföljer lärarutbildningarna är för få. 

Vad händer om det är den här negativa nyhetsrapportering av läraryrket som pumpas ut i olika medier? Är det fler som vill utbilda sig till lärare? Är det fler som stärks i sin lärarroll? Jag tror inte det. Därför hävdar jag att också den andra bilden måste föras fram. Den bild där vi som gillar vårt arbete och som trivs med att vara lärare också får synas i medierna. Vi måste stiga fram och lyfta det som gör att vi trivs. Jag vet att det finns de som har tunga tjänster, som har svårt att få tiden att räcka till, som får lägga mer tid på att lösa konflikter än på att undervisa. Men jag vet också att det finns de, som jag, som upplever att lärarjobbet är riktigt, riktigt bra. Vad är det då som krävs för att lärarjobbet ska bli riktigt, riktigt bra? Vad är det som gör att jag trivs med mitt jobb? Flera saker tänker jag och de absolut viktigaste sakerna tänker jag lista här nedan.

1. Det måste ges rätt förutsättningar

Exakt hur dessa förutsättningar ska se ut kan jag inte svara på. Jag tänker dock att man som lärare måste få tid att planera, undervisa och följa upp sin undervisning. Det kan jag i min tjänst. Jag känner att jag kan lägga tid på undervisningen och det tror jag gynnar eleverna.

2. Det måste finnas en stöttande skolledare

Jag tror att en stöttande skolledare kan göra underverk. Har man en rektor som tror på en och som ger en rätt förutsättningar kan man lyckas. 

3. Det måste ges tid till kontinuerlig fortbildning

Ska man som lärare känna att man hänger med måste man också få tid till fortbildning. Egentligen räcker det inte med att ges tid utan det skulle vara ett obligatorium. Alla skulle kontinuerligt genomgå olika typer av fortbildningsinsatser.

4. Det måste finnas ett kollegialt samarbete

Som lärare kan man inte göra allting själv. Lyckas man få till ett kollegialt samarbete, där man lär av varandra och delar upp arbetet mellan sig blir arbetsbelastningen lättare för den enskilda. Det kollegiala arbetet behöver inte bara ske med de på den egna arbetsplasten utan kan i dagens digitala samhälle ske lika bra med lärare på andra orter i Sverige eller med lärare i andra länder.

Får man till dessa fyra punkter kan läraryrket bli bra, till och med riktigt, riktigt bra. Då kan man skapa en undervisning där endast den egna fantasin sätter gränser. Är det inte det vi vill?!