Var är alla män?

Jag bläddrar i förlagens vårkataloger i hopp om att hitta ungdomsböcker skrivna av män och med manliga huvudpersoner. Jag inser att det är få som lyckas kvala in. Vad är det som gör att vi inte har så många manliga ungdomsförfattare? Och varför är det inte fler (både manliga och kvinnliga författare) som låter sina huvudpersoner vara av manligt kön? Frågan kan kanske tyckas märklig 2019 men för mig som arbetar som lärare på ett yrkesgymnasium med nästan bara pojkar som elever är det en viktig fråga. 

Många av mina elever är inte läsare om man med läsare menar unga som gärna lånar en bok och läser på egen hand. Som lärare försöker jag stimulera och väcka ett läsintresse. Det går inte om jag inte har alternativ som eleverna kan attraheras av. De behöver kunna känna igen sig i karaktärerna. En väg att gå har varit att inleda med att läsa böcker med manliga huvudpersoner. De senaste åren har vi exempelvis läst Mitt extra liv av Johan Unenge, Nattbuss 198 och Ingenmansland av Niklas Krog, Superkrafter på gott och ont och Döden är inget skämt av Karl Modig. I år ska vi läsa Slutet av Mats Strandberg. 

Jag tror inte jag är ensam om att önska att fler män skrev ungdomsböcker med manliga huvudpersoner. Jag skulle också önska att fler kvinnliga författare skrev böcker med manliga huvudpersoner. Det finns några som gör det. Jag tänker exempelvis på Lois Lowry som skrivit Den utvalde, Åsa Asptjärn som skrivit böckerna om Emanuel Kent Sjögren, Christina Lindström som skrivit Jack och nu senast Finns det björkar i Sarajevo?. Ytterligare en som kan nämnas är Katarina von Bredow som skrivit Tappa greppet. Men det räcker inte. Jag vill ha fler. Hur det ska gå till vet jag inte men kanske kan detta inlägg göra att fler får upp ögonen. Vill vi ha läsande pojkar måste vi också kunna erbjuda dem ett brett utbud av böcker.

Vilken litteratur låter vi våra elever läsa?

I samband med att jag har planerat min föreläsning på SETT har jag också mer ingående börjat granska vilken litteratur det är jag använder i min undervisning. Jag har fokuserat på Svenska 1 och perioden oktober 2014-mars 2015. Så här ser sammanställningen ut:

Tydligt är att jag fokuserar på svensk och europeisk litteratur och jag som vet vilka titlar som ryms bakom de olika katergorierna kan också se att det är mycket nyskriven litteratur samt en majoritet skriven av manliga författare.

Mitt i detta arbete börjar det föras en diskussion i Sverige om manlig dominans i amerikanska och engelska tidskrifter. Undersökningar är gjorda som visar att de manliga författarna dominerar bland de författare som recenseras men också att majoriteten av de som recenserar är män. Artikeln finns att läsa HÄR. Är det så även i Sverige? Jag vet inte men det hade varit intressant att undersöka vidare. Oavsett vad inser jag att jag lyfter fram många manliga författare och gärna nutida författare för mina elever. Hur gör ni andra? Är de manliga författarna överrepresenterade i er undervisning också?

Inte nog med att jag har börjat fundera över vilken litteratur det är jag presenterar för mina elever. Jag har också börjat fundera över hur mycket skönlitteratur lärare i svenska läser under ett år. Jag har under många år fört "läsdagbok" och i denna dagbok för jag bara in skönlitteratur som jag läser. Sakprosa, bilderböcker och kapitelböcker för barn lämnas utanför. De senaste åren ligger min skönlitterära läsning på ca 35 titlar/år. Jag inser att det räknas som väldigt mycket. Lägger jag sedan till alla sakprosaböcker, bilderböcker och kapitelböcker som jag också läser hamnar jag på en sifrra över 200 böcker/år. Enligt en undersökning som lärartidningarna genomförde kunde man se att lärare under 40 år inte läste speciellt mycket skönlitteratur. 30 %, alltså var tredje lärare, läste max 2 böcker per år. Ja, du läser rätt 2 böcker. 14 % av lärarna under 40 år läste dock 15 skönlitterära böcker/år. Samtidigt kan det jämföras med de lärare som var över 55 år. I denna grupp var det 30 % som läste 15 böcker. Det finns alltså stora skillnader mellan olika åldrar. Frågan är hur det ser ut mellan manliga och kvinnliga lärare? Finns det en skillnad även där?

Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, jag tror att det som lärare är viktigt att vara en förebild för sina elever. Om jag ska kunna hävda att läsning är viktigt, roligt och spännnande måste jag vara insatt i den litteratur som finns och jag behöver också kunna hjälpa mina elever att stifta bekantskap med olika författare. Har jag inte själv läst dem kan det vara svårt att ge dem en rättvis bild. För mig som brinner för läsning är det ju lätt sagt. Jag ser till att hitta tid för läsning under min fritid. Jag vet dock att det inte är så för alla. Alla kan inte hitta denna tid. Kanske borde det därför vara på tiden att göra det som Mary Ingemansson på Högskolan Kristianstad så länge förespråkat...avsätta tid för läsning i lärares arbetstid.