Ett galet år går mot sitt slut

Dags att summera år 2016. Vilket galet år det har varit för mig. Jag har fått vara med om så många roliga och spännande saker. Det känns som om jag gjort mer under detta år än vad jag gjort under flera år tidigare. 

Med inspiration från Kulturkollo har jag valt att lista 2016. Allt på listan går att koppla till jobbet som lärare, förstelärare, föreläsare och författare.

Årets mest oväntade: Jag fick förfrågan om att sitta med i Skolverkets ämnesreferensgrupp för svenska och svenska som andraspråk kopplat till digital kompetens och den nationella IT-strategin.

Årets kulturella höjdpunkt: Utan tvekan Bokmässan i Göteborg i september 2016.

Årets idé: Skapandet av Den digitala bokcirkeln. Jag kände behov av att få läsa och samtala om ungdomsromaner. Med hjälp av den digitala tekniken skapade jag Facebook-gruppen och nu är vi över 700 medlemmar. I gruppen läser vi och samtalar om ungdomsromaner. En del samtal sker via Hangout on Air, andra direkt i flödet i gruppen.

Årets utmaning: Det måste vara Jennys bokatlas. Jag skulle under ett år läsa böcker från så många länder som möjligt. Jag kom inte upp i så många länder som jag hade hoppats. Efter att ha summerat blev antalet 46.

Jennys bokatlas gav mersmak och ledde till skapandet av nästa utmaning, Jenny läser debutanter. Vi får se hur det går med denna utmaning. I dagsläget är fyra debutromaner lästa.

Årets roligaste: Här måste jag nog ha med ett par saker. Först och främst att min bok gavs ut. I december släpptes Mötet med texten. Inkluderande läsundervisning på Lärarförlaget. I denna bok beskriver jag hur jag arbetar med text och läsning med mina grabbar på yrkesgymnasium. Sedan har jag under året fått möjlighet att medverka i Lärlabbets Samtala om text. Det var riktigt, riktigt skoj!

Årets möte: Det är utan tvekan alla härliga och engagerade pedagoger och skolmänniskor som jag har träffat när jag varit på konferenser och mässor, föreläst och hållt workshop.

Årets måste också ha med: Samarbetet med kollegan Marit Hammarland i skapandet av Wendespodden, en podd där vi samtalar om läsning och litteratur. Nedan finns de tre senaste avsnitten att lyssna på.

Här måste också mötet med Anna & Philip få vara med. Jag träffade dem en kväll när jag var i Stockholm och mötet resulterade i ett avsnitt i deras podcast:

Och sist men inte minst Läslyftet, som vi på Fordons- och transportprogrammet deltagit i sedan augusti 2016.

Årets boktips: Jag läser gärna och mycket. Några böcker har lämnat större avtryck än andra. Det är Tio över ett (12-15 år) av Ann-Helén Laestadius, Störst av allt av Malin Persson Giolito, Min bror monstret (12-15 år) av Mårten Sandén, Tschick av Wofgang Herrndorf och Min fantastiska väninna av Elena Ferrante. 

Det var mitt 2016. Nu får vi se vad 2017 bär med sig.

Början är slutet och slutet är början...

Hur var det nu, det där med kronologi? Jag ställde frågan till mina elever i samband med att vi hade läst en novell. Vi hade tidigare diskuterat begreppet kronologi och genom litteraturen försökt exemplifiera rak kronologi, bruten kronologi och parallellhandling. Elevernas svar vittnade om att de hade koll på läget. Det var helt enkelt dags att gå vidare. Just då trillade jag över Kortfilmsklubben på ur.se, en klubb med franska kortfilmer, tänkt för undervisning i franska på gymnasiet. Jag tittade på ett par av filmerna och använde svensk text (jag kan inte franska). 

Under tiden som jag tittade hade jag begreppet kronologi i huvudet. När jag kom till La mort du Père Noel log jag. En film om jultomten med omvänd kronologi. Den måste vi se! Och det gjorde vi. Efter filmen introducerade jag begreppet omvänd kronologi, där början är slutet och slutet början.

Vi kunde genom denna film på knappt 7 minuter få ytterligare ett begrepp i vår ryggsäck. Perfekt! 

Vid nästa lektion byggde jag vidare på det här med kronologi. Tillsammans med eleverna lyssnade jag på Coldplay och visade videon till The scientist. Eleverna fick fundera om videon var uppbyggd kring omvänd kronologi. Därefter fick de två och två skriva egna berättelser med omvänd kronologi. Jag använde mig utav den uppgift som fanns till filmen La mort de Pére Noel. Uppgiften gick ut på att eleverna ur en påse fick dra ett namn, en plats och en tidpunkt. Detta skulle vara början på filmen men samtidigt slutet på historien. Hängde du med? Lite klurigt är det!

Eleverna satte igång att skriva. Det visade sig vara rätt så svårt det där med att få till en berättelse i omvänd kronologi men skam den som ger sig. Efter hårt arbete är berättelserna nu klara.

Kanske är det här ett upplägg som du vill testa med dina elever? Det får du gärna. Det kan passa bra så här de sista lektionerna innan jullovet. Tomten finns ju med på ett hörn!

Att våga utmana!

- Jag tänkte att vi skulle vara med i tävlingen "Jag skriver i dina ord".
- Men fröken, vad tror du om oss? Vi är inte såna!
- Vad då såna? Vad menar du?
- Alltså vi är inte såna som skriver. Vi är inte som dom.
- Vilka dom?
- Jamen, du vet. Dom där naturvetarna och dom på samhäll.

Ungefär så lät det när jag började prata med min ena klass om "Jag skriver i dina ord". Eleverna signalerade direkt att de inte var några som skrev och än mindre att de kunde skriva några tävlingsbidrag. De gjorde en klar skillnad mellan sig själva och de elever som går högskoleförberedande. Ett antal dikotomier synliggjordes:

Jag gav mig inte utan fortsatte min diskussion med eleverna. Jag sa att vi tillsammans ska hjälpas åt. Vi ska läsa, samtala och skriva. Efter en stunds diskussion köpte de mitt resonemang och under flera veckor har vi nu arbetat med "Jag skriver i dina ord!". Tanken är att slutuppgiften ska bli ett svar på en existerande dikt eller låttext och detta svar utgör tävlingsbidraget. För att komma fram till själva slutuppgiften har vi bland annat diskuterat begreppet poesi, vi har läst krönikor och skrivit referat på dem. Vi har analyserat låttexter. Vi har jämfört låttexter och musikvideos. Utifrån jämförelsen har eleverna fått skriva argumenterande texter. Vi har roat oss med Blackout Poetry och med att skriva dikter till några utvalda bilder från Shaun Tans Ankomsten, något som jag skrivit om i tidigare inlägg här på bloggen. Vi har också läst noveller av Torgny Karnstedt och reflekterat och samtalat om dem. Att jag valde att arbeta med Karnstedts noveller var för att han skulle komma på besök till skolan och jag ville att mina elever skulle ha läst något av honom inför mötet. Jag valde ut några noveller, "Kom igen nu!" och "Bara en dröm", från samlingen Karlssons pojke och de uppgifter eleverna fick ut under läsningen var dessa:

Eleverna fick sedan efter min högläsning (ja, jag högläste en novell åt gången) fundera över frågorna jag tagit fram till respektive novell. Jag använda bland annat frågorna som vi tidigare haft när vi arbetat med Chambers modell för textsamtal. Jag valde också att arbeta med personbeskrivningen i en av novellerna. Eleverna fick under en begränsad tid skriva ner sina reflektioner och sedan arbetade vi med reflektionerna i mindre grupper. Eleverna fick samtala med varandra för att slutligen ha en diskussion i helklass. 

Nu är vi igång med slutuppgiften och det är spännande. Eleverna har i stort sett fria händer men jag kan se att många väljer att arbeta utifrån något av de sätt som vi lyft under våra lektioner. Det finns elever som gör Blackout Poetry. Det finns andra som analyserar och jämför. Det finns de som skriver egna dikter utifrån dikten/låttexten.

Det som är spännande med detta arbete är att jag så tydligt ser att mina elever:

Jag hade kunnat välja att inte gå in i detta arbete. Jag valde istället att utmana mina elever. Jag är inte säker på att alla vill tävla med sina bidrag men alla skriver tävlingsbidrag och bara det är ett stort steg om man tänker hur arbetsområdet inleddes... - Men fröken, vad tror du om oss? Vi är inte såna! Alltså vi är inte såna som skriver.

Att läsa är som att resa!

Så är det. Jag läser och låter böckerna ta mig med till olika länder och olika tider.  Aldrig förr tror jag att jag har fått vara med om så mycket som under detta år då jag haft mitt projekt, Jennys bokatlas. Målet med projektet var att läsa böcker från så många länder som möjligt under ett år och samtidigt vidga min läsning. Ett år har nu gått och det som jag tydligt ser är att jag inte alls läst så många böcker som jag hade hoppats. Eller det har jag egentligen gjort men tyvärr har min läsning bestått av många böcker från ett fåtal länder och då varje land endast har fått vara med en gång i min bokatlas syns inte all läsning.

Jag har under detta år stiftat bekantskap med många nya författare och jag har också läst böcker som jag aldrig trodde jag skulle läsa. Genom dem har jag fått uppleva och erfara nya saker. 

Det svåraste under året har för mig varit att hitta översatt ungdomslitteratur. I Sverige översätts inte speciellt mycket ungdomslitteratur om man går utanför den västerländska sfären. Varför det är så kan man ju fundera över.

Mitt år med Jennys bokatlas har gett blodad tand och redan nu är jag igång med nästa projekt. Jag ska under ett år läsa debutanter och debutromaner och denna gång kan jag få lov att läsa flera romaner från ett och samma land. Vill du följa min läsning får du gärna göra det och vill du dela med dig av tips på debutanter eller debutromaner är det bara att lägga en kommentar till detta inlägg. 

Blackout Poetry - en ingång till poesin?

Igår läste jag Lena Kjersén Edmans recension på Svensklärarföreningens hemsida. I den skriver Kjersén Edman om poesin och att den är levande i dagens barn- och ungdomslitteratur. Kanske är det så. Och kanske är det också så att den får allt större plats i undervisningen.

Jag har under de senaste veckorna arbetat mycket med poesi och då inte bara traditionella dikter utan också med låttexter. Jag och eleverna i min svenskgrupp är mitt uppe i arbetet med jagskriver.nu och i detta arbete är poesin med som en röd tråd. 

En av de saker vi gjort är en aktivitet som kallas Blackout Poetry. Det är ett sätt att skapa poesi utan att egentligen skriva poesi. Låter det krångligt? Det är det inte. Jag ska förklara. I Blackout Poetry utgår du från andras eller dina egna texter. 

1. Du väljer en text.

2. Du läser texten och väljer ut de ord du vill använda dig utav.

3. Orden du väljer ringar du in med en tuschpenna (förslagsvis svart eller blå).

4. De ord som inte är inringade målar du över med den svarta/blå tuschpennan.

5. Du har nu en tuschad text med vissa ord som framträder tydligt. Dessa ord är din dikt.

6. Du har, genom en annan text, skapat Blackout Poetry.

I min undervisning valde jag att använda den lokala tidningen, Kristianstadsbladet. Jag tog med mig en bunt tidningar till klassrummet, tillsammans med tuschpennor, färgade papper, tejp och saxar. Eleverna valde artiklar, läste igenom dem och ringade in de ord de ville ha med i sina dikter. Övriga ord tuschade de över. När de var klara med tuschandet fick de tejpa dikterna på ett färgat papper och sedan läsa upp dikterna för varandra (under tiden som jag spelade in med iPad). Det var pirrigt och jobbigt att läsa inför de andra, tyckte många. 

Jag gjorde denna övning under ett pass (1,5 timme) och eleverna var fokuserade och koncentrerade. De tyckte det var en rolig och kreativ övning. Det svåraste upplevde de var att läsa/uppträda inför varandra. Det ska vi givetvis träna mer på. För den som vill vill se hur arbetet löpte på finns det en kort iMovie-film, där jag presenterar arbetsgången och där några sekunder av elevernas uppläsningar finns med.

Grafisk roman och poesi - hur hänger det ihop?

Jag har haft den stora förmånen att få delta på NCS (Nationellt centrum för språk-, läs- och skrivutveckling) höstkonferens. Som vanligt fick jag med mig en massa nya tankar och idéer och en del av dem omsatte jag direkt i min egen undervisning. Du ska snart få ser hur!

Under konferensens andra dag fick jag bland annat lyssna på Stefan Lundström, som pratade om det vidgade textbegreppet och elevernas textvärldar utanför undervisningen, och Katarina Lycken Rüter, som lyfte Shaun Tans Ankomsten och den funktionella grammatiken. De här två, Lundström och Rüter, fick mig att börja reflektera. Med mina ettor på Bygg- och anläggningsprogrammet arbetar jag just nu med ett arbetsområde som heter "Jag skriver i dina ord!". Rubriken är tagen från gymnasietävlingen med samma namn, en tävling som mina elever ska delta i (hoppas jag). I arbetsområdet läser vi olika texter, analyserar och skriver eget. Vi har arbetat med poesi och bland annat Blackout Poetry. Det kanske jag får återkomma till i ett annat inlägg. 

Under dagens lektion var tanken att eleverna skulle få skriva egna dikter som en replik på en annan dikt MEN efter konferensen tänkte jag om. Jag valde att utgå från ALMA-pristagaren Shaun Tans grafiska roman Ankomsten. 

Jag plockade ut tre bilder och till varje bild kopplade jag en ordklass (substantiv, verb och adjektiv). Jag tog fram en arbetsgång i 7 steg och varje steg var tidsbegränsat. Här nedan ska du få följa med in i arbetet.

Eleverna fick utifrån första bilden samla substantiv. De skrev som aldrig förr. Långa listor med substantiv växte fram. Det som var så bra var att vi också fick in lite grammatikundervisning. Vad är ett substantiv? 

I steg 2 fick eleverna se en ny bild och till denna skriva ner alla verb. Vad händer och sker på bilden? Ännu en gång satte eleverna igång att skriva och en ny lista trädde fram. Denna gång fylld med verb.

I steg 3 var det dags att samla adjektiv. Vad är egentligen ett adjektiv? Det var lite krångligt. Eleverna löste det dock och började skriva ner alla adjektiv utifrån den tredje bilden från romanen. 

När vi kom till steg 4 var det dags att skriva egna dikter med utgångspunkt från de ord de skrivit upp. Eleverna fick lägga till andra ord för att få ihop meningar och fraser men de ord de skrivit under steg 1-3 skulle vara i fokus.

När alla skrivit ett första diktutkast var det dags för högläsning. Eleverna gick fram vid tavlan och läste sina dikter för klasskompisarna. Lite pirrigt var det allt!

I steg 6 fick eleverna reflektera. De fick fundera över det de hört kopplat till sin egen dikt och sedan utveckla den egna dikten.

Steg 7 var lektionens sista steg och även det innebar reflektion och eftertanke.

Hur gick det då? Över förväntan måste jag säga. Vi pratade grammatik, vi skrev, vi tolkade bilder och vi reflekterade under 1 timme och 40 minuter. Som avslutning ska du få läsa en av mina elevers dikter (version 1 överst och version 2 under reflektionen).

Boktips för den som går i julklappstankar

Förra hösten tipsade jag om böcker lagom till jul. En del var glada för det för då fick de julklappstips. Jag tänker därför göra en repris och ska tipsa om några av de barn- och ungdomsböcker som jag fastnat lite extra för. Jag börjar med böcker för F-3.

En måste-bok är Mats Strandbergs Monstret i natten. Nu finns också del två, Monstret på cirkusen, som jag nästan tycker är än mer spännande. Böckerna handlar om Frank som på sin nioårsdag blir biten av grannens hund. I samband med bettet förändras Frank och blir ett monster. På ett plan handlar böckerna om Frank och hur han ska bete sig och vara när han rätt som det är blir ett monster. På ett annat plan handlar böckerna om att vara annorlunda och inte riktigt passa in. Det finns mycket att diskutera och själv har jag passat på att högläsa böckerna för mina pojkar, 6 och 10 år. Båda har verkligen uppskattat dem, både för sin handling och för illustrationerna, gjorda av Sofia Falkenhem. 

När jag ändå är inne på monster får jag fortsätta med romanen Min bror monstret av Mårten Sandén. Herregud, vilken bok! Jag mår så dåligt när jag läser. Handlingen "söker" mig men jag måste ändå läsa vidare. Hur ska det gå? I centrum finns Benjamin och hans bror kallad Monstret. Pappan är försvunnen och mamman död. Pojkarna får klara sig på egen hand och vad ska de göra för att få tag i pengar till mat och räkningar. Benjamin ser en möjlighet och den möjligheten gör att både han och hans bror dras in i brottslighet. Boken vänder sig till åldrarna 12-15 år och jag tänker att detta är en bok som man gärna kan högläsa både i skolan och hemma. 

Sedan måste jag också tipsa om en av mina favorit-ungdomsromaner för 2016, nämligen Tio över ett av Ann-Helén Laestadius. Romanen handlar om Maja, som bor i Kiruna. Varje natt klockan 01.10 ringer väckarklockan, så att Maja kan gå upp och göra sig beredd om det skulle vara så att nattsprängningarna går fel. Maja lider av panikångest och ångesten växer sig allt starkare. Hon är livrädd att gruvorna ska rasa och att hennes familj ska försvinna ner i raset. Romanen har lite av domedagsstämning över sig men samtidigt finns det i den så mycket annat. Där är den första spirande kärleken, den starka vänskapen, skildringen av ett nutida Kiruna men också en del om den samiska befolkningen.  Tio över ett är ännu en måste-bok. Läs den!