Att skriva poesi är skoj

"Fröken, kan vi inte göra det vi gjorde igår?"
"Vad då, menar du?"
"Jo, det där med bilderna."

Så lät det på min lektion i förra veckan. Vi arbetade med poesi och föregående lektion hade vi arbetat med anaforer. Jag gick igenom begreppet och gav eleverna några exempel på anaforer. Därefter visade jag en bild och bad eleverna under begränsad tid (2 minuter) skriva egna anaforer. Oj, vad de satte igång. De skrev, tänkte, skrev...och när de två minuterna gått fick de läsa upp sina alster. Vi gjorde om det några gånger och varje gång med en ny bild. Fem minuter efter ordinarie lektionstid insåg vi att vi hade kört på övertid.

Det var denna övning mina elever gillat och ville ha repris på. Jag var inte sen att hänga på. Jag valde dock att ta ett nytt begrepp, allitteration, och precis som förra lektionen gick jag igenom begreppet och gav exempel. Därefter visade jag en bild och gav eleverna två minuter på sig att skriva en egen allitteration. De var hur aktiva som helst och när minuterna gått fick de läsa upp sina alster. Även denna övning gjorde vi om några gånger.

Varför gillade då mina elever detta? Jag tror att det kan finnas flera förklaringar:

1. Uppgiften var kort och avgränsad.
2. Uppgiften var på tid. Det blev nästan som ett tävlingsmoment.
3. Uppgiften genomfördes med bildstöd. Eleverna behövde alltså inte skriva anaforer eller allitteration utifrån sina egna tankar utan de kunde utgå från något de såg på bilden.
4. Alla kunde delta och gjorde det utifrån sina förutsättningar.

Kanske är detta en övning som du kan använda i din undervisning. Hör av dig om du vill ha mer information. Jag delar gärna med mig!