Att bli uppmärksammad...

Förra veckan fick jag reda på att jag var nominerad till Lärarförbundets pedagogpris i Kristianstad och i kväll var det dags att utse vinnaren. Med spänd förväntan satt jag och lyssnade på nomineringen och efter en liten stund insåg jag att det var mig de talade om. Nomineringen handlade bl a om arbetet med att försöka omsätta en läsande klass till gymnasiet och att få in IKT i undervisningen.

Med stolthet tog jag emot pedagogpriset. Tänk att andra gillar det man gör. En sådan sak sporrar mig och gör att jag vill utvecklas vidare. Samtidigt vet jag att det krävs vissa förutsättningar för att lyckas. Visst, det krävs en del arbete från mig som pedagog men det krävs också att man har människor runt omkring sig som stöttar och är bollplank. Här har jag verkligen rätt förutsättningar. Jag har en  rektor som stöttar mig i mitt arbete. Jag har bra kollegor som alltid finns där och löser de problem som kan dyka upp. De gör det också roligt att komma till jobbet och just det här med att ha roligt är också en viktig faktor. Sedan har jag givetvis mina elever som utmanar, ifrågasätter och ser till att jag hela tiden tvingas utvecklas som pedagog. Hade jag inte haft dem skulle jag aldrig ha fått priset. Det är tack vare dem jag tog mig an tankarna i "En läsande klass" och försökte hitta arbetsformer där också IKT var en naturlig del.

Sporrad, som jag nu är, kommer jag givetvis att försöka utveckla mina arbetsformer och mitt arbetssätt ytterligare. Hur vet jag inte riktigt än. Just nu nöjer jag mig med att vara en stolt pedagog. Det är härligt att vara lärare!